Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
släckte nöjder min törst i vatten och svagdricka, fast jag
väl visste att andra mången gång rågade sin öfverlastade
mage med punsch- och bischof-bålar. Jag ömkade dem,
som sällan gingo någon afton hem utan att deras samvete
blödde af nya sår, då de af fruktan för smärta däraf
nödvändigt måste bada sig i viner och gå vimmelkantiga till sitt
kvarter, på det de hellre måtte somna in fullklädda än under
sömnlöshet nödgas emottaga ett oroadt samvetes oblyga
läxor».
Sin utvotering ur prästeståndet omtalar Chydenius på
följande sätt: «Under förvaltningen af mitt herdaämbete
hade jag med flit tillvant mig att tala hvad hjärtat tänkte
och ansåg för den svartaste fläck att dölja en oskyldig
sanning. Men här blef jag varse att mången trodde allt hvad
andra sade och teg med det som ej behagade androm.
Fördomars herravälde har allt ifrån barndomen i mina ögon
varit det förhatligaste, men världen regeras dock af
ingenting mera. Egennyttan har i alla tider velat göra sig
förträffligt gagn af sådan villfarelse; men större delen begripa
det icke, fast det sker på deras bekostnad. Jag kastade
därföre upp i åtskilliga ämnen, dem ingen på en tid vågat
röra vid, en och annan fråga, för att forska ut sanningen.
Men det blef olideligt och satte hvar man i harnesk mot
mig. Blotta granskningen af sådant ansågs för brott. Man
vred först några gånger på hufvudet åt mig och hotade.
Men då det ej kunde uträtta något, förklarade man
uppenbar fiendskap mot mig, men det gjorde ej mera än hvad
jag själf önskade, nämligen att jag fick lof att resa hem;
ty den Allsmäktiges hand bevarade mig. Afunden sprutade
då sin galla efter mig, och ondskan afmålade mig med
svartaste färger; luttra osanningar diktades af somliga, troddes
lydigt och utspriddes af andra, och om någon vågade tvifla
därpå eller forska efter skäl, ansågs han lika brottslig som
jag. Den som alltså ville undvika faran hade ej flere än
tvenne utvägar därtill: antingen tro eller tiga. Då däremot
att taga mig i försvar var detsamma som att våga allt. —
Vid slika tillfällen sättes dygden på hårdaste prof.
För-ställningskonsten blifver här för svag; oförsökta sinnen härda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
