Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det rätta värdet på Gustaf, och utom den är smickrares ros
en skugga på så stor konungs bedrifter. Höga målningar för att
kunna afskildra rätt vår konung har jag visst ej sökt, ty det
behöfves icke. Hans stora gärningar afmåla honom allrabäst.
Dygden allena är den som gör konungar store. Den är
prisvärd hos alla; men då vi eftersinne att förstår uppväxa i mera
maklighet, retas af flera begär, förvillas af en lysande prakt och
likasom förtrollas af smicker, måste ju den dygd vara större som
uthärdar så svåra anfall än den som under mindre frestelser
håller stråten.
Dygden är ett litet ord, men af mycken betydelse; den är
tunt sådd ibland människor; men rar ibland förstår. Den fordrar
ett skarpsinnigt förstånd, ett godt hjärta och en outtröttelig möda.
Den regent som fått dessa förträffeliga förmåner på sin lott bör
med skäl heta stor ibland dödeliga.
Hvad äro förstår utan förstånd och urskillning? Svaga
bilder, hvilka våndas och tillskapas efter dens behag som eger
tillfälle att röra dem. Där icke ömhet och människokärlek är
rådande, tjänar det skarpa förståndet allenast att uppsöka de
listigaste ränkor och i löndom smida de bojor som dess
medmänniskor skola bära. Saknas arbetsamhet vid att göra människor
lyckeliga, så stannar allt uti en god tanka och välmening. De
bästa räddningsmedel för folket dö i sin uppfinnares hjärna; det
ömmaste hjärta lämnar sina undersåtare att förgås, då det förnöjer
sig endast vid att önska dem godt.1)
Chydenius öfvergår efter denna inledning till att
framställa Gustaf III:s snillegåfvor, därvid särskildt uppehållande
sig vid konungens tal till ständerna den 25 juni 1771* Han
utropar härefter:
Men vår kära Gustaf! Vi äro icke nögde att känna
allenast Ditt stora snille; vi vilje ock se in uti Ditt hjärta. Vi
tro oss ega rättighet därtill; ty Svea land är Din fosterbygd, och
Du eger vårt hjärta. Du vet ju att svenske män födas till frihet;
det vore då en fläck på Din vandel att råda öfver slafvar, som
’) Tal etc., §§ 3 o. 4, s. 5 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
