Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkligade ett af honom 1766 uttryckt önskningsmål.
Myntrealisationen genomfördes år 1777 enligt samma princip som
han 1766 föreslagit med den för honom olycksdigra påföljden.
Och de bottniska städernas stapelfrihet, så vältaligt och
framgångsrikt förfäktad af honom 1765, blef den 6 oktober 1777
bekräftad af konungen.
Denna sista händelse gaf, såsom tidigare är bekant,1)
anledning till firandet af en glädjefest i Gamlakarleby den
24 januari 1778, årsdagen af Gustaf III:s födelse. Talet till
konungens ära hölls af Chydenius och finnes ännu i behåll
bland hans efterlämnade papper.
Ehuru behandlande samma ämne som orationen på
Gustaf III:s kröningsdag,’ är detta tal dock helt olikt det
förra. Språket är mer på sak gående och innehållet rikare,
allmänna betraktelser förekomma blott sällan. Som
väl-talighetsalster är det kröningstalet underlägset; där saknas
den upphöjdhet i tanken och flykt i stilen som åt
kröningstalet förläna en delvis monumental karaktär. Ett hafva de
bägge talen gemensamt: beundran för konungen och hans
regering.
Chydenius framhåller först att Gustaf III:s «snille, eld
och tankestyrka» voro bekanta redan före hans
tronbestig-ning, men att «hans drift, hans dygd, ömhet och
människokärlek» framstodo först därefter och «allra mest sedan han
hunnit lossa Sveriges barn från de olycksband, som de så
länge invefvat sig uti». Sin uppfattning af /evolutionens
innebörd utvecklar Chydenius längre fram i talet. «Det stod
illa till i Sverige», säger han, «då Gustaf emottog riksspiran.
Vi voro alla så sysslosatta med riksstyrseln, att prästen ville
glömma bort sin bok, köpmannen sina räkenskaper, och
bonden drogs ifrån plogen in uti riksdagskonklaven. Alla
ville styra, men ingen lyda. Friheten hade under en 50-åra
förvandling redan så vanskapat sig ifrån sitt första kynne,
att där var föga mera i behåll af den första friheten än
blotta namnet. I så bekymmersam ställning syntes mera
ingen hjälp möjelig; alla, som med sammanhang sågo in uti
») Se Palmén, a. a., s. CLXXXV f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
