Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
många andra «ärligt sinnade». Fersen motarbetade nämligen
ett af den ofvan nämnde kapten Bilang vid adelns plenum
den 19 december väckt förslag om bevillningens fastställande
för en tid af högst sex år, på den grund att han visste eller
trodde sig veta att Bilang var danske och ryske ministrames
«pensionerade agent bland ständerna», och han föredrog att
för ögonblicket uppoffra ständernas rätt framför ett eventuellt
återupplifvande af de främmande maktemas inblandning i
riksdagsangelägenhetema. «Denna fråga [om bevillningens
gifvande på bestämda år]», skrifver Fersen senare i sina
memoarer, «står alltid öppen för riksens ständer. Deras
rättighet att reglera kontributioner och bevillningar är deras
frihets förnämsta i lag grundade motvikt mot konungamaktens
tilltagsenhet; den bör med all ömhet skötas; den är
blottställd för faran att genom tiden falla i förgätenhet eller dvala
och genom prejudikat och praxis försvagas till sin verkan,
konungamakten till utvidgande och nationens rätt till
inskränkning. Den tid kommer ock att riksens ständer lära utsätta
vissa årtal till deras bevillningars uppbörder och törhända
till deras riksdagsmöten, som deras förfader påyrkat under
konung Gustaf Adolfs regering. Men denna tid bör ej komma,
så länge den generation lefver som sysslat i riksdagarna med
främmande hofs och grannars penningar, och så länge de
personer sitta i Rysslands och Danmarks ministär hvilka
genom korruptionsmedlen tagit sig ett utmärkt välde öfver
hela Sveriges rikes styrelse och där verkat så mycket ondt».1)
Man vore frestad att tro det Chydenii memorial om
bevillningen icke blifvit för Gustaf III bekant, ehuru i
allmänhet allt som tilldrog sig i stånden inberättades åt honom
af talmännen och andra. Prästeståndets talman, ärkebiskop
Mennander, Chydenii forne förman, kan ju tänkas ha velat
skydda Chydenius för att falla i kunglig onåd. Det som i
synnerhet talar för antagandet om konungens obekantskap
med memorialet är den omständigheten att Chydenius vid
denna tid sattes i tillfälle att åt Gustaf III öfverlämna ett
’) Fersens Historiska skrifter, utg. af R. M. Klinckowström, d. 4,
s. 114 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
