Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättning. Äfven frihetsvänner och demokrater begynte nu
med oro se tiden an. En del, hos hvilka liberalismen satt på
ytan, sviktade. Andra åter, hvilkas politiska öfvertygelse var
för fast för att rubbas af de blodiga skakningar Sveriges
gamla bundsförvant och subsidiegifvare genomgick,
underkastade sina åsikter en allvarlig pröfning. Och deras
pröf-ning underlättades af det resultat hvartill den unge
konungens lärare Nils von Rosenstein kommit vid sin revision
och hvilket han i slutet af juni 1793 delgaf allmänheten i
sitt Försök till en af handling om upplysningen.
Redan i företalet till denna märkliga bok vände
Rosenstein sig emot den rådande pressregimen i följande
svåråtkomliga form: «Min uppriktiga öfvertygelse är att skrifter
af sådan beskaffenhet som denna i våra tider icke kunna
skada, men väl gagna. Sedan vissa frågor en gång äro
väckta, är det omöjeligt att hindra allmänheten att sig
därmed sysslosätta, och vår tystnad är af föga betydenhet, när
hela Europa tvistar och skrifver. Hvad man bör önska är
att bibringa sunda begrepp, verka måtta och sansning; och
detta ändamål vann ännu aldrig någon författare, som sökte
att förleda, som icke vågade att säga sanningen.» Hela
boken är en apologi för tankefriheten och upplysningen.
Rosenstein söker med en filosofisk bevisning, i hvilken
begreppet Gud alls icke ingår, ådagalägga att grunderna för
«borgerlig lycksalighet» utgöras af «frihet, säkerhet och en
otvungen utöfning af våra förmögenheter» och att «allt tvång
på denna utöfning, alla företag att hindra utvecklingen af
mänskliga böjelserna och egenskaperna sluteligen skola blifva
lika fåfänga som de till sin beskaffenhet äro orättvisa»;
vidare att «upplysningen är en väsentelig del af vår sällhet,
efter den födes af bruket af våra förmögenheter, efter den
grundas i den böjelse som alstrar begäret att veta och
undersöka, att den således är en rättighet som oss tillhör och
att intet skäl, hämtadt från den borgerliga lycksaligheten,
kan förmå människorna att uppoffra denna ädla rättighet».1)
Han förkunnar i ett verkligen vackert språk, med värme,
*) Rosenstein, a. a., s. 67.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
