Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
insatt därsammastädes i redbart myn[t] eller pengar så ock så
många daler, dem han för sin och andras beqvämlighet låter uti
Banqvens rum vara uti förvar, tils han finner godt och nödigt at
lyfta derifrån sina penningar. Reprsesentativa myntet är således
intet några pengar utan Banqvens Förskrifningar på pengar. Det
redbara myntet som emot sådana förskrifningar är inlefvererat är
således intet Banqvens egna, intet kronans, intet publica medel,
utan hvars och ens Privats, som äger någon Banqvens
förskrifning.
Banqven kallas altså Riksens Ständers, icke derföre at de
i Stockholm församlade Ständers Deputerade skulle v[a]ra ägare
däraf, utan derföre at pluraliteten af dem, hoc est Tre stånd,
gått i bårgen för des [säkjerhet, at hvar Privat som vågade dijt
sina pengar skulle vara [v]iss, at de där til hans förmån skulle
förvaras, så länge hvar behagade, och ved påfordran utan ringaste
svårighet utlefvereras. Det äger således samma Deputerade så
mycket mindre frihet, at anse Banqven såsom sin, och hålla des
förvaltning hemlig, som de fast mera i ansende til sin borgen
tyckas böra stå hvar ock en Privat til svars, hvart deras pengar
äro lagda, och hvi de intet utlefvereras, och såsom löftesmän i
en så vichtig sak tillika ärsätta til pricka hvar ock en Privats,
som här bör ans[es sås]om Principal, skadestånd, eller i det
aldra-minsta vij[sa en] lidande medborgare til den Domstohl hvarest
han ka[n å]tervinna det af honom i Banqven nedlagda redbara
capital.
Banqvens Förskrifningar misstänktes i början af Almogen
af samma grund, som myntteknen och myntsedlar tilförene.
Ty sielfva inrätningen var dem intet til sin grund bekant. Mån
det då var obilligt at misstäncka et mynt som de väl sågo intet
hafva något invärtes värde, då de ännu hade uti minnet de dryga
pungslag de före lidit på sådant ringa- eller ingenting-haltigt
mynt. Ingen Publication kunde här heller giöra tilfyllest, utan
egen förfarenhet, at derved altid redbart mynt kunde
commen-deras. Det var denna förfarenhet, som kort efter Sedel-myntets
inrätning så uphögde smaken på det reprsesentativa myntet, at det
var få, som frågade efter det redbara, undantagandes de som
kunde samla sig någon cassa, hvilcka intet utan skiäl ansågo det
Reprsesentativa för otienligare dertil än det redbara, emedan det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
