Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hugga en bit deraf att köpa dig bröd före. Du längtar efter
egodelar och kan icke nyttja dem. Du betslas af dina otamda
lustar som hade bordt betslas af dig. Du far efter att mätta dem
och vet ännu icke att de äro omätteliga. Du läskar din läckra
gom med det, som straxt derpå gifver dig en dödelig plåga.
Men himlarnes Herre! Du är sjelf Lycksalighetens
medelpunkt och all lycksalighet är en stråle från Dig, och likväl sky
menniskorna för dig. Du har redan i tiden velat göra oss
lyckliga, men menniskorna känna det icke; de fleste stadna vid ett
irrbloss och svärma såsom mygg deromkring tills de brännt
vingarna af sig och falla i elden.
Men Du min Skapare! hvars klarhet jag ännu icke fördraga
kan, Du är sjelfva godheten och i nalkandet till dig består den
rätta lycksaligheten. Tillstäd då en jordmatk att redan här
bestrålas af Din klarhet, så blifver jag rätt säll.
Kärleken är det ljufvaste af allt; lycklig är den hvars
kärlek har Dig till föremål, och blir af Din igen vederqvickt! och
den, hvars kärlek endast genom Dig kan träffa andra, som för
Din skull älska honom tillbaka! Ty Du upplifvar allt; Du
förädlar denna himlaböjelse och gjör den rätt brinnande, och just
i den gjör oss lyckliga. Du har redan skänkt mig några droppar
deraf, och jag har smakat henne, men hela verldenes ro är ett
fnas deremot. Lät mig aldrig mer mista den! Lär mig mer och
mer att förnöta det återstående af mitt lif i Ditt lof, och förtära
mina krafter i Din tjenst; så vill jag i ett menlöst lugn söka den
sanna lycksaligheten! Jag vill blifva vid mina får; i deras trefnad
och kärlek har jag min ära; hjordens mjölk må blifva min spis,
och den Högstes välsignelse min oförgängeliga rikedom!
Men Du Öfverherde! gif mig vishet af himmelen, välsigna
min möda, jag vill icke spara den! och skilj mig icke ifrån min
hjord, förrän Du kallar mig hem; hvarest jag för Dig, Du
him-lames herrlighet! med glädje får nedlägga den staf Du sjelf satt
mig i handen och under den blodiga segerfanan får sista gången
svärja dig en oryggelig trohet; der Du sjelf skall föda Din hjord
och jag tillika med hela himlaskaran af Dig får ledas i bet på
de välsignelsens fält, der en helig vällust i evighet mättar oss,
och de honung-söta strömmar som flyta utur Ditt ömma och
kärlekrika bröst släcka all vår törst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
