Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man icke ens skulle närmare gjort sig reda för frågans genom
otaliga specialförordnanden invecklade beskaffenhet*).
En månad derefter och sedan stapelfrågan blifvit afgjord af
stånden inlemnade representanten för Piikkiö och Halikko
härader, Israel Karlsson, till bondeståndet ett memorial om
bonde-seglationen, hvilket är af stort intresse och säkerligen författats
af någon med dessa frågor förtrogen person, måhända af
Chyde-nius. Memorialet utgår från att framhålla såsom en erkänd
grundsanning, att en billig frihet borde råda så väl i landt- som
stads-mannanäringarna, hvaraf folkhopens tillväxt blefve en naturlig följd.
Ju mera rikets menighet kunde sätta sig i välstånd, dess mera
måste den öka sig, och tvärt om; armod och fattigdom borde
med skäl anses såsom en kräfta eller ett frätsår, hvilket till slut
kunde göra ända på rikskroppen Denna sjukdom stod icke
annorlunda att botas än genom att tillägga hvar och en
näringsidkare den frihet, som på görligaste sätt tjenade till att främja
hans välmåga, — hvilket, hvad landtbrukets upphjelpande vidkom,
syntes bestå i frihet att sjelf få afsätta sina varor och
landtbruks-afkastning ehvarest och hvad tid på året honom bäst syntes och
lägligast kunde falla. Oaktadt alla bemödanden hade
bondeståndet dittills ej lyckats utverka sig medståndens samtycke till en fri
bondeseglation, men sedan riksens höglofliga ständer nyligen
funnit angeläget att tillse, om icke sjöstädernas vanmagt, som
oaktadt alla deremot tagna anstalter ännu tryckte dem, härledde sig
från en förnekad frihet att obehindradt få segla och drifva handel
på utländska orter, hade motionären velat hemställa, om icke
jemväl den vanmagt, brist på tjenstefolk och den ringa vinst
landt-mannen haft af all sin utpressade svett och möda förnämligast
ledt sitt ursprung från förnekad frihet att på lägligaste sätt
af-yttra sin vara. Motionären yttrade sig vidare på följande sätt:
„Man har i förra tider varit van att häremot anföra, huru nöd-
vändigt för det allmänna bästa det är, att hvar sköter sitt eget yrke
och således bonden icke må vara köpman tillika. Jag skall ej bjnda
till att bestrida denna sats, ehuru de rika och förmögna
Hollands-böndemes erfarenhet, som tillika äro de största köpmän, gifver mig
mycken anledning dertill; jag vill allenast säga, att min sats sträcker
sig icke så långt. Icke kan man kalla den för köpman, som endast
afsätter sina egna tillverkningar, ty då skulle hvar svensk bonde och
hemmansbrukare också nu enligt Sveriges lag vara köpman, efter det
är honom lofgifvet att afsätta sina produkter; icke heller kan afsätt-
ningsorten eller platsen gifva honom namn af köpman. Med ett
ord, ehvart man vänder sig med denna sak, så lär man intet annat
kunna finna, än att sakens natur talar för bondeseglation. Och hvad
orimlighet synes icke ligga i motsatsen häremot! Om nu inom riket
inskränkt handel och köpenskap icke befrämjar rikets välstånd, såsom
man nu förmenar, huru kan då antagas, att en inom länet eller pro-
*) Se allmänna besvärsdeputationens prot. den 9 Maj och 7 Okt. 1765.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
