Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lxm
m. m. voro förgäfves, så länge utländingen hade fri seglats; derför
utfärdades just det så svåra klandrade produktplakatet, enär det
ju tycktes „billigt och rättvist vara att helst unna fraktförtjensten
åt egne undersåtar och dymedelst uppmuntra dem till flere skepps
byggande och utredande. Om jag på landet egde en ansenlig gård,
så skulle ju alla hålla mig för en dåre och allt för slät
hushållare, derest jag legde grannarnes ök att köra min spanmål och
andra landtmannavaror till köpstaden och föra salt, vin och dylika
behof hem till mig igen, då mina vagnar emellertid stode i skjul
och gistnade sönder, hästarne blefve styfbente i stallet, drängame
förderfvades i lätja och ledsnade vid husbonden samt mitt i
skogen befintliga redskapsverk ruttnade på stubben, hellre än att
deraf göra låta så många vagnar, som jag sjelf icke allenast
be-höfde utan hvarmed jag äfven af mindre idoga grannar kunde vid
vissa tillfällen förtjena mig forlöner“.
I anslutning till denna föga träffande liknelse fortfar
„landt-mannen“ sedan i sin bevisning, fägnande sig öfver de väl bygda
skepp, som i synnerhet af finnar och österbottningar blifvit bygda
och afyttrade, hvarigenora de aflägsnare städerna slutligen
uppmuntrats att söka stapelrättighet, som de väl knappast annars
tänkt på, (hvarmed han dock ej ville hafva understödt de norra
städernas yrkande på stapelfrihet). Hela orsaken till saltprisets
stigande fann han deremot i vexelkursens höjd och ostadighet.
„Så snart utvägar gifvas till dess fällande och stadgande, så får
ock saltet sitt förra och billiga pris igen, fast det föres oss i egna
skepp för hela frakten till handa“. Jemlikt sin „medborgerliga
vänskap och pligt“ söker landtmannen yttermera „utan att
misstycka auktors otillräckliga kunskap, så mycket mig står rätta
honom i dess villfarelse“ angående spanmålens och viktualiernas
dyrhet samt jernets lägre pris m. m. samt slutar: „detta allt kan
vara nog af att bevisa auktors obefogade besvär öfver den skada
produktplakatet tillfogat Sverige och styrka flaig i den tanken, att
hvar patriotiskt sinnad medborgare med fägnad ser dess
bibehållande i anseende till dess verkliga nytta, och att deremot auktors
mening, som det så högt klandrat, tycks vara, att dess
medunder-såtar hellre må blifva utländingars trälar än en fri och om sig
sjelf rådande nation, och således Sveriges vanmagt blifva än större
än den nu är, allenast hans namn derigenom blefve odödligt att
dertill hafva varit källan“.
Ännu vidlyftigare blefvo de häfdvunna ideerna utvecklade i
brosky ren Omständelig Wederläggning Af Skriften, Kallad: Källan
til Rikets Wanmagt. Uti Bref til en Wän, (Stockholm 1765, 47
sidor 4:o), hvilken enligt några uppgifter skulle vara författad af
Edvard Runeberg, enligt andra och troligare af en viss Per
Ryd-man *). Äfven denna skrift var baserad på ett strängt vidhållande
af de gamla hushållsprinciperna. „För min ringa del har jag
*) Apelblad, Anonymi & Pseudonymi Sveciae.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
