Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T.TTTT
detta afseende troget i den föregående tidens, särskildt i
envålds-regenternes spår. Den kommersiela sidan af dessa sträfvanden
sammanhänger på det närmaste med det förut behandlade ämnet,
hvarför den samma här må först tagas i betraktande.
Med eller utan skäl ansåg man vid Frihetstidens början, att
rikets jernhandel allt för mycket berodde af utländingars förlag,
hvilket naturligtvis enligt de rådande grundsatserna måste
betraktas såsom en ofantlig förlust för riket. För att nu bereda en
bättre tillgång af inhemska kapitaler åt denna vigtigä näringsgren
öppnades alltså banken 1735 genom en särskild af 1734 års
riksdag besluten förordning för lån mot vågfördt jem såsom
underpant; lånet fick uppgå till 3/4 af pantens värde och räntan
beräknades efter 6 för hundradet. Sedermera höjdes lånesummans
maximibelopp till 7/s af den hypotiserade varans värde, jemte det
räntefoten steg för steg nedsattes till 5, 4ya, 4 och slutligen för
vissa fall ända till 3 %» — allt medan t. ex. hemmansegare
samtidigt ej kunde få från samma bank något lån mot billigare
vil-kor än 6 % och till belopp af % af hypotekens värde *). Då den
sålunda underlättade tillgången på inhemska kapitaler ej i åstundad
grad gagnade jernhandeln, böljade man allt sedan 1743,
hufvud-sakligen enligt råd af den gamle Nordencrantz, att vara betänkt
på inrättandet af ett särskildt kontor, genom hvars förmedling
inhemska och billiga kapitalförskott kunde beredas mindre förmögne
bruksegare, på det att desse skulle blifva fullt oberoende af
ut-ländingen. Planen blef 1747 en verklighet genom dåvarande
riksdagens eller rättare genom dess sekreta utskotts försorg. Nämnda
myndighet tog nemligen saken under pröfning och ansåg ingen tid
få försummas att sätta jernhandeln i bättre skick, helst jemets
prisfall med en enda daler kopparmynt på skeppundet redan
beräknades förorsaka minskning i handelsbalansen om en tunna guld.
Så länge köpmännen nödgades anlita utländska penningeförskott,
resonnerade man, så kunde jernet ej hållas i jemnt och skäligt
värde, utan främlingarne skulle när som helst och i otid sälja den
i kommission fångna varan till underpris, att ej tala om den
ränteförlust, som riket förmenades göra genom användande af utländska
kapital. Ett särskildt jernkontors inrättande komme deremot utan
något tvång att främja jernhandeln till rikets och bergslagens
sanna bästa, hvilket också vore så mycket mer nödigt, som
jer-nets gällande pris genom vexelkursens nedsättande till sin
normala höjd skulle minskas med en fjerdedel. På dessa skäl beslöt
man alltså att inrätta ett jemkontor, hvilket egde att „hålla
jernet i ett rätt och jemnt värde,––––––dock att denna handel så
väl som all annan blifver otvungen, så att egaren må sälja sin
vara till hvem han behagar“. Kontoret skulle verka enligt
följande grunder:
*) Modée, Utdrag utur Publ. Handl. II, sidd. 1225—1227,1480—1485,
m, sid. 1752, VI, sidd. 3983, 3984, 4525 m. fl. ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
