Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast af personelt hat till visst folk eller vissa sanningar, och — det
som allra ömmast förekommer mig — [kunde] genom befordrande af
de slags skrifter, som honom behaga, och hindrande af de andra inom
få år omstöpa nationen i sin egen form hvad tänke-, skrif- och
talesätt och äfven våra författningar beträffar.
Dagliga förfarenheten lärer oss, att vi icke kunna lita på
instruktioners ord eller några författningar, om intet saken kontrollerar sig sjelf.
Det kan aldrig någon skrift i politicis så varsamt skrifvas, att den icke
såsom stridande emot grundlagar etc. kan anses af en öfvermagt eller
ett rådande tankesätt, då den strider emot dess interessen och afsigter,
och derför underkufvas. Dertill behöfves ej heller mera än ett blott
uppskof med sådana skrifters censur att utmatta auktoreme, så skall
det på några år omskapa en hel nation.
Friheten i en nation bevaras intet blott genom lagarne utan genom
nationens ljus och kunskap derom, huru de handhafvas.
Hvad nu det andra alternativet beträffar, att ställa auktorerne
sjelfva uti ansvar, så förekomma mig dervid i synnerhet trenne
betänkligheter. Först få intet då några hvarken ano- eller pseudonymer
gifva något fram genom trycket, fast sådana ofta meddela det bästa
ljuset och kunna med mera oveldighet läsas och pröfvas. Non quseritur
quis, sed quid. *
Demäst förekommer mig betänkligt, att nationen hos de flesta
auktorer kunde finna föga säkerhet, då en smäde-ande ville sprida ut
paskiller och en okunnig eller kitslig auktor visste intet väja för sin
olycka. Ändteligen saknas ock hos de flesta den oveldighet och
urskil-ning, som erfordras att sätta ett rätt värde på egna skrifter och göromål.
Hvilken ringa, fattig och värnlös auktor vore väl då säker att skrifva
det allra minsta emot en öfvermagt, då han såge sig lätteligen kunna
blifva ett offer för sanningen och sina medborgares frihet?
Jag hafver således intet betänkande vid att hålla med det tredje,
der censuren kommer i flera händer och en emulation dem emellan
mera uppmuntrar än fängslar tänkande snillen. Denna censur kan åter
verkställas på tvenne sätt, nemligen antingen böra vissa censorer
förordnas för hvarje vetenskap eller ock saken simpliciter anförtros i
boktryckarens händer. Låt oss se, hvilkendera af dessa mera gagnar
nationen.
Det förra hafver allt för svåra olägenheter med sig. Då
uppkommer l:o) dem emellan en afundsjuk träta om vetenskapernas gränser
sins emellan, som likväl på otaligt sätt löpa in i hvar andra. Då
måste 2:o) vår fattiga rikskassa betungas med mångfaldig ny stat;
3:o) falla vetenskaper och lärdom under en ny tunga, att antingen
efter lag betala dem eller ock genom en stickpenning i censors hand
hjelpa fram några arbeten; 4:o) stadnar den politiska delen af vår
tryckfrihet, som är frihetens ögnasten, på lika sätt under en censor
politicus, som då eger ett lika välde öfver denna delen som förr.
Om någon åter ville föra litteraturen på den akademiska vägen,
och döma alla utkommande skrifter till sina vissa fakulteter, ifrån
fa-kulteteme till vissa professorer inom dem att genomläsas och öfverses,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
