Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lutkeman och Celsius utlade vigten af regulier revision, särskildt
med afseende derå, att riksdagens sammankallande berodde helt
och hållet af konungen. Chydenius instämde häri, finnande att
så väl den föreslagna revisionen som alla andra steg, hvilka kunde
möjligen tagas och påfinnas till bankens behöriga förvaltning,
bestånd och säkerhet, aldrig borde eller kunde anses för
öfverflö-diga. Det väckta förslaget godkändes af ståndet utan omröstning.
Af vida större vigt var dock det memorial, hvarmed
Chydenius skulle sätta kronan på sin till frihetens främjande och
försvar utkämpade långvariga strid, — memorialet cm
religionsfrihet. Enligt egen berättelse hade han uppsatt det samma redan
i December 1778 i samråd med några få vänner, hade visat det
åt flere ledamöter af ståndet, hvilka gillade det och tillstyrkte
dess inlemnande, „men“, tillägger han, ,,då jag väl såg, att det
kunde hos en del ledamöter väcka för hårdt motstånd och en
häftig förföljelse emot mig, beslöt jag att först låta kongl. maj:t
sjelf läsa det, med underdånig anhållan, att i händelse kongl.
maj:t gillade idén, han då äfven ville kraftigt hos riksens ständer
understödja den och skydda auktom emot förföljelser, hvarom jag
allernådigst blef försäkrad“. Härå lemnades memorialet till
erke-biskopen, som dock först den 18 Januari 1779 föredrog det samma,
sedan enahanda förslag väckts i adeln genom memorial af öfverste
Hans Ramel samt den 15 Jan. blifvit gilladt. En prost
Bäcker-ström hade äfven ingifvit ett memorial i samma fråga hos
presta-ståndet *).
Frågan blef till en början bordlagd på anhållan af prosten
Backman m. fl. Nästa dag, den 19 Jan. upptogs den till
afgö-rande, och föranledde då en ganska egendomlig diskussion.
Biskop Benzelstjerna hade sökt i saken stadga sina tankar,
och fann att man ej skäligen kunde tillvita prestaståndet någon
intolerans, då främmande religionsförvandter fingo i stillhet och
utan samvetstvång öfva sin gudstjenst utan att på något sätt
ofredas och förföljas; men väl funnos många talande skäl, som
afstyrkte en fri och offentlig religionsöfning för dem. Man hade
sig bekant, hvad buller och oro väckts af visse bekännare,
särdeles af katolikerne, hvilka ännu utmärkte sig för proselytmakeri
och dervid nyttjade utvägar, som åstadkommo villervalla och
störde lugnet både i kyrkan och staten. Rikets egna häfder i
äldre och nyare tid kunde öfverflödigt intyga, att enigheten i
religion var grundvalen till ett kristligt, lofligt och samdrägtigt
regemente, men religionsfriheten ledde till helt andra principer.
Man hade väl ej anledning att befara något vådligt för religionen
„under vår milde och vise konung“, men man borde tänka äfven
på framtiden och besinna, hvad försigtiga mått och steg föregående
generationer alltid tagit till den evangeliska lärans bibehållande
*) Hvilket jag icke sett. Namnet skrifves både Bäckerström och
Beckerström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
