Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade meningar märka, huru stora de bäckar en g&ng kunna blifva, som
derifrån leda sitt vatten. Men tänka vi hindra något, bör i synnerhet
märkas, att nederst i en ström af många fall intet bygga en kostsam
dam i mening att dermed hålla vattnet till baka; den stillar väl i
början en bmsande fors, men så snart vattnet stigit öfver dambräddama,
blifver strömmen lika stor som förr, och vattnet brusar sin kos med
större häftighet och dån än någonsin tillförene; utan bör man vid dess
första ursprung se, i fall sjelfva källan intet kan stoppas, hvart ut man
d& tjenligast kan leda dess drift till sin förmån.
Gripa vi saken an på detta sättet, lärer rätta harftråden på den
förestälda frågan näppeligen kunna gå oss utur händerna.
Vi öfverväga alltså först i gemen orsaken, hvarföre alla
flyttningar ske, och med skäl, tagna dels af enskilda hushåll, dels ock af
äldre och nyare tiders historia, lägga [vi] samma orsak i en klar dag;
undersöka demäst noga om och hvaruti en sådan orsak i vårt
fädernesland kunde vara för handen, och ändteligen, huru sådant bäst står att
förekommas.
Ett slår mig allenast för hufvudet och spår min möda förlorad:
saken är för öm, ty att smickra mitt fädernesland i sin olycka gjorde
mig ovärdig att vara svensk född, och att bära en fast nödig sanning
så naken som hon är för allmänhetens ögon vinner intet bifall; men
det uppmuntrar mig, att jag får göra det på så värdig kallelse och
för ett samfund, som ännu aldrig förtjent veldighets namn.
§ 3.
Såsom nu alla menniskans företaganden syfta på hennes
lycksalighet, så måste alla flyttningar drifvas af den och ingen annan
orsak. En sjöman stiger aldrig om bord, om han intet väntar mer
der-för, än han säkert kunnat hemma vinna; än mindre vågar någon
medborgare sin fot på främmande botten i mening att stadna der, om han
intet på ett eller annat sätt tror sig göra der större lycka. Han
öfver-väger på ena sidan de vilkor han tillförene egt och framdeles kan
göra sig förhoppning om hemma, och lägger dem i ena vågskålen; på
den andra gör han sig underkunnig om det tillstånd han i ett annat
land kunde komma till, och hvad liknelse han kan hafva der till lycka
i framtiden, och det lägger han i den andra. Hafver nu den förra
öfvervigten, är klart, att han blifver qvar, så länge han är menniska;
står vågbalken jemn, är än ingen orsak för handen, hvarföre han skulle
flytta; en hvar behåller hellre det vissa för ovissa, när de intet skilja
uti godhet; men slår vågbalken om åt andra sidan, då börjar hågen
att leka ut.
Men fäderneslandet har ännu några särskilda band, hvarmed det
söker hafva öfvervigten, dem en tysk auktor Johan Reinh. Storck på
latin nätt sammanfattat: „vi älska“, säger han, „det land, som
mottagit oss, då vi kommo till verlden, hvarest vi fört vår första klagan,
lekt i barndomen, äro uppfostrade och öfvade i ungdomen, hvars luft
vi andats, hvars himmel vi sett, hvars strömmar och fält äro oss be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
