Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lema anhöllo om någon tillökning, men blefvo ej hörda; förtviflan, hon*
ger och harm reste dem app att förskaffa sig det med v&ld, som de
ej med lämpa kunnat vinna. Höga öfverhetens åtgärd bragte dem väl
å nyo under lydnad, men hvad kärlek detta verkat hos dem till sitt
fädernesland, och huru gamla de alla kunnat blifva i Sverige, är lätt
att döma.
§ 16.
Våra bergverk ligga intet mindre under tvång än andra näringar.
Dervid tvingas först fattiga bruksegare, som ej hafva tillräckligt
förlag sjelfve att drifva verket med. Riksens höglofl. ständer
behjer-tade deras nöd och i afsigt att understödja dem inrättades jemkontoret.
Men vid denna författnings reglerande inflöt något emot skarpsyntas och
redligas protest.
Derigenom sattes de förmögna i stånd, jemnte faciliterade lån i
banken, att igenom högst bjudet pris tillhandla sig bruksegendomar och
blifva förlagsmän för de öfriga. Och emedan de voro de samma, som
genom odrägliga lån influerade på vexelkursen, hände derigenom det,
som ännu bedröfligare var.
Dessa förlagsmän, som tillika voro exportörer och trassenter,
fast-ötälde genom skriftliga kontrakt under en dräglig vexelkurs en viss
leverans och ett visst dalertal för hvart skeppund, (som skulle vara i
tio och flera år). Men så snart detta var bestäldt, lät man kursen rasa
öfver 100 mark per riksdalem, hvarigenom en daler, som vid dräglig
kurs var en tolftedel af en riksdaler, blef nu allenast en tjuguijerdedel
deraf. Den fattige bruksegaren nödgades således sälja sitt jem till
hälften af det ackorderade värdet, fast han hade samma dalertal i
behåll.
Kär nu en bruksegare genom sådant kontrakt fördjupat sig inom
några års förlopp i vidlyftighet, månne någon uppriktig vän kunde råda
honom bättre än [att] lemna allt i de förmögnares händer och söka
annorstädes sin säkerhet?
2) Tvingas brakssmeder och arbetare igenom allt för knappa löner.
Det är egentligen de, som drifva arbetet; de böra derför hafva
tjenlig och styrkande föda och tarflig utkomst; annars ledsna de, blifva
lättingar, tjufVar, och till en tröst i sin fattigdom de liderligaste
fyllhundar. Inga förfarna arbetare fås in utifrån. Idoga, som märka sin
flit bär gemenligen föga skattas, räkna sin lefnad för träldom. I våra
riksdags-tidningar läsas några af deras sorgeläten, men ord och aftal
måste stå, fast sakerna i sig sjelfva förändrat sig. Åtnöjas de ej
der-med, få de söka sig bättre vilkor annorstädes, hvilken tröst likväl,
sedan de fått hustru och bam och något hemvist, ej tycks särdeles
betyda, helst sedan alla svenska bergverk kommit i så få mäns händer.
Nordens kalla vintrar, som gömma födan undan för våra
sommar-foglar, drifva dem hoptals att smaka de södra ländernas nöjen. Hunger
och armod utan undsättning visa ofta våra bruksarbetare samma väg.
3) Våra bergverk hafva ännu ett tvång i följe med sig, som i
synnerhet rörer den oniliggande allmogen, och ehuru det intet egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
