Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig alltid mest om, sonfäro sökande. Blifva dessa tre hufvudegensikaper
öfverhetens största ögonmärke vid fullmagters utdelande, kan ingendera
hos vår af äran retade nation tryta. Men hafves mesta afeeendet p&
något annat, blifva dessa allt mera sällsynta. Mörker, misstagna
författningar, egennytta och öfverväld sticka snart fram utur alla fönster.
Bokvett blir då en dyrköpt fåfänga, förtjenster umbärliga och
gudsfruktan ett åtlöje.
Aldrig hafva riksens ständer någon tid mera arbetat på ordning
emellan de i rikets tjenst varande embetsmän, än vid framflutna
riksdagar; men aldrig hafva heller samma ständer mera blifvit oroade af
[de] bedröfligaste klagomål öfver prejudice.
En stor del af den dyrbara tiden åtgår för ständerna sjelfva att
rätta sådant. En opartisk ville sluta häraf, [att] ständernas författning
härutinnan antingen [torde] vara så mörk, att den af ingen annan än
ständerna sjelfva kan förstås, eller att den onäpst af undersåtar får
öfverträdas.
Att lärdom, förfarenhet och. dygd tagas för afgjorda saker hos
dem, som en gång kommit till kongl. fullmagt och intet lagligen äro
Öfvertygade om annat, tycks hafva sina skäl, då oveldiga prof så
svårligen stå att erhållas. Men en dygd, som samfundet intet lönar, har
det ock mindre rätt att begära, och snillen, hvilkas vett och flit aldrig
lönas, flytta bort.
Hvad må jag tala om embetsmän, som sitta blott med penningelön
efter 1696 års stat. Antingen måste deras embete blifva skött som en
bisyssla eller måste de stjäla eller fly eller svälta i hjel.
§ 20.
Sådana äro de olägenheter, som enskildt trycka närande och
tärande medborgare, men det är ännu andra, som alla undersåtar i
gemen hafva känning af, de der intet mindre verka på utflyttningar
än de hittills anförda.
Hit räknar jag 1) Under i giftermål. Att folkmängden är grunden
till en stats rätta styrka, lär ingen neka, äfven som alla veta, att
giftermål är rätta ursprunget att öka folkmängden, och böjelsen till
giftermål så naturlig, som af allmagten i skapelsen inplantad. Hinder
der-uti är alltså ett tvång emot naturen, som gör folket ledset, hindrar
folkmängdens tillväxt och statens deraf flytande styrka.
Vi lefva intet mera i de dystra tider, då presters och munkars
giftermål ansågos för synd; vi bära intet mera några rökoffer för den
romerska helighetens stol af de ogiftas egendom; klosterlefnaden hålles
intet nu mera för någon skyldighet eller gudaktighetspligt. Vår lag
tillstädjer allom äktenskap; (ej heller vet jag, om förbudet emot
minderårigas giftermål bör räknas hit; det kan [äfven] hafva sin nytta, ty
mogna föräldrar kunna framföda stadgade foster; af dem vänta vi åter
stadiga och muntra arbetare med tiden).
Det är således intet något lagligt tvång för handen. [Men en]
stor del mdborgare är [emellertid] i den belägenhet ibland högre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
