Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saken är i sig sjelf ganska enkel och kan af alla begripas. Mes
det hemliga, dock på sintet nog synbara svenska dalems fall, (som
från är 1734 fallit ifrån en niondedels till en tjugnsjundedels riksdaler)
har gjort saken mera inbunden, ty om dalernamnet hafva vi formerat
oss en fix notion, som intet kunde passa in med v&ra nya dalrar i
jemnförelse med något redbart mynt.
Herr Christiernin tror detta dalervärdets förändring intet hafva
skadat riket och häller före, att dalem hellre nu bör utgöra en
adertonde-dels, än en niondedels riksdaler, allenast den nu stadgas dervid. Han
påstår, att det intet är möjligt [att] fålla kursen utan att ändra och
förbättra hufvudmyntet. Det samma påstår han intet annat vara än
slantar, som svara emot 72 marks kurs. Nu hafva slantar varit
hufvud-mynt i 10 års tid, och under samma tid har kursen dock rasat till
30 å 40 mark öfver hufvudmyntet och utan slantarnas förändring fallit
hela 20 å 25 mark till baka. Huru har den då rättat sig efter
hufvudmyntet? Eller hvad hufvudmynt hade -vi till grund under den högsta
kursen? Har den nu kunnat falla 20 eller 30 mark utan hufvudmyntet»
förändring, hvarför kunde den intet falla ännu lägre, om orsakerna till
dess höjd skulle häfvas? Månne intet då plåtar, karoliner etc. kunde
å nyo vinna den hedern att blifva ansedda för hufvudmynt, utan någon
våldsam reduktion?
Att hafva ett obeständigt dalervärde och ändå bruka det ordet i
handel och vandel, är det samma, som att hvar månad byta om
bes-man, som alla hafva 20 marker på lispundet, men det enas lispund är
ändå aldrig likt med det andras, [samt att] köpa och sälja med dem
tusendetals hvar dag, utan att veta, om och huru mycket de skilja uti
vigten. Det är likväl vid svårt straff förbjudet. Häller nu säljaren
alla sina lispund med de förändrade besmanen för lika stora, men
köparen jemnför dem alltid med eget oförändradt, kan han ibland
betala säljarens lispund högre än vanligt, och ändå hafva märkelig vinst.
Säljaren, som håller alla sina lispund lika, och alla, som denna
månaden bruka lika besman med honom, sälja denna tiden ut alla sina
varor, då de tro dem vara i så högt pris, och köparen anammar dem
med lika begärlighet, ty han skinnar säljaren några marker på pundet.
Okunnighet i aflägsna gränsorter om vår dalers fallande har på
detta sättet utblottat oss på miljoner, ty granname hafva ej kunnat
förblindas af dalernamnen. Vinsten har retat de i okunnighet stadda
att på 30 å 40 mil omkring sig samla så mycket guld, silfver och
kopparmynt, som de kunnat fä till sammans, och föra det öfver
gränsen, emedan de der fått flere sedeldalrar, än de hemma kostat gamla
dalrar, och [de hafva] intet förstått, att riket på dem likväl förlorade
några tusende.
Du tröttnar redan att följa mig längre. Jag måste lemna mycket,
som borde sägas; bekymmer och oro göra dig ledsen: du vill bort att
fördrifva din ängslan i lustigare sällskap. Käre, vänta ännu en
handvändning! En enda sak vill jag allenast anföra, sedan få vi följas åt
till mera muntrande ämnen.
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
