Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfva spilla mera papper och bläck att komma på rätta harftråden,
än vi annars behöfva till hela saken. Vi vilja allenast öfverväga, om
den bevisar det den borde bevisa.
§ 30.
Alla lära enhälligt instämma med oss deruti, att en lättad
handelsrörelse i ett land ökar både folk- och varumängden, men tvungen handel
hindrar bådas tillväxt. Ingen i våra upplysta tider kan draga detta i
tvifvelsmäl. Alla nationers exempel tala derom, och vi hafva uti
Savo-laks och Karelen de bedröfligaste prof härpå. Detta är ett på de flesta
ställen både väl beläget och fruktsamt land, stort i omkrets, med
fiskrika insjöar uppfyldt, men tillika merendels öfver allt ganska glest
be-bodt. Inbyggarena äro fruktsamma, och som de på flesta ställen föda
upp sina barn vid bröstet, öfverskrider de föddas antal ansenligen de
dödas. Förbuden emot folkets utflyttningar äro rätt många och
allvarsamma, och deras efterlefnad sätter så väl detta, som de nästgränsande
länens kronobetjening i full syssla, och man måste lika fullt se dess
inbyggare hoptals storma ut dem emellan händerna, lemna sin
fosterbygd i sin linda och skocka sig ut med sjökanten, [för] att der lura
på Renligt tillfälle att komma till sjös. Och tänk, att en stor del intet
gifver sig förr ro, än de stadna i några utländska hamnar, der de tro
sig ega sin frihet De bygga hellre ibland ett folk, som de
näppeligen förstå, der rörelsen är otvungen, än ibland egna bröder, der allt är
dåligt och dödt Och man läser i alla deras gemingar detta tänkespråk:
„Fädernesland utan frihet och förtjenst är ett stort ord af liten
betydelse“.
§ 31.
Att således fri handel och rörelse ökar folknummem, och
folk-nummera varor och exporter, kan aldrig nekas. Men om öster- och
vesterbottningama i dessa framflutna tider egt all nödig frihet, som man
vill påstå, derpå lärer det denna gången mest komma an; ty deraf
blifver sedan lätt att sluta, om den för dem föreslagna stapelfriheten
kan lemna riket hopp om exporternas förökning från dessa landskap
eller ej. Att bestyrka detta anför man nu, att Stockholm aldrig
vägrat emottaga Norrlands produkter, då afsftttning kunnat vinnas. Men
mån det intet kan förr vara tvång i handel, än då man icke ens mera
emottager någons vara?
Mån intet värdet, som man bjuder för produkterna, kan vara
tvunget? Eller mån intet denna handel kan annars med några
betungande omständigheter vara förknippad? Fordras det intet tvenne ting
till en fri handel? nemligen, att jag får föryttra mina exporter, der
jag med dem kan vinna mest, och deremot får uppköpa returvarorna,
der de kosta mig minst. När det sker, då är handeln först fri.
Deremot har nu Stockholms stad sjelf ej kunnat till sitt försvar påstå mer,
än att den aldrig vägrat emottaga norrbottningarnas varor, när den sett
sig med någon fördel kunna afsätta dem. Stor merit! Eller hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
