Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
banken, dels [frän] jernkontoret kunde göra så. stora lån, som henne lyste,
så att hon redan p& ett enda år 1756 ntnr banken allena uttog
inemot fyra och en half million. Den styrka, som allt sedan år 1739
ntöfvat en oinskränkt magt att sätta hvad värde henne behagat pä allt
rikets mynt, förminskat dymedelst för en del embetsmän i riket s& stor
del af deras löningar henne behagat, afhändt alla, som i banken ega
några äldre kapitaler, hälften och mera deraf. Och som att stilla allt
detta af henne sjelf härflytande onda, till uppmuntran af riket fått 60
tunnor guld på köpet. Den styrka, som ehuru hon ej är fördelt i mer
än 10, högst 20 personer, för denna magts utöfhing likväl än ej kunnat
ställas för någon domstol.
Denna styrkas fördelning må så mycket mindre anses för onödig,
som den tvärt om är och blifver nästan det enda medlet till räddning
för vår i själtåget arbetande frihet.
§ 40.
Man förebrår norrbottningarna deras fattigdom och brist i
kunskap och erfarenhet att sköta ett så grannlaga ärende, som utländska
handeln är, och menar dem derigenom förlorat sin rättighet att få
handla utomlands. Skall en ringare förmögenhet, än den vissa
Stockholmsboar nu ega, göra dem förfallna att i handel allt framgent
undertryckas af de mägtigare? Så sker det. Men att deras fattigdom äfven
hört till de rättmätiga skäl, hvarföre norrbottningarna ej få fri seglation,
det har jag intet kunnat tänka.
Ju svagare de äro i styrka, ju mindre betydande blir deras
utländska handel i sin början, [och] ju mindre har man att befara deras
skilnad från sin handels gemenskap med Stockholm. Men skulle den
ock i framtiden repa sig, så är förr bevisadt, att varumängden repar
sig uti samma mån, så att Stockholm förmodligen blefve till större
qvan-titet, än nu sker, med mat och andra varor försedt.
Hvem ville neka det, att kunskap och förfarenhet saknas hos
större delen [af] Norrbottens handlande i utländska handeln? Mån man
i stora handelsstäder, Stockholm, London, Amsterdam etc. födes med
denna insigt? Eller mån den intet sedan genom öfning måste
förvärf-vas? Hvem har satt norrbottningarna utur denna öfning ? Jag gissar
på handelsordinantien af 1617. Det lärer ingen kunna neka, att dess
4 §, som förbjuder norra städerna att drifva utländsk handel, har satt
dem i okunnighet om en för dem härtills brödlös vetenskap, och af
denna okunnighet sluter man till deras [mindre] rätt.
Om vi alltså ställa detta skälet i sin redighet, så lyder det
således: derföre hafva norrbottningarna ingen rättighet att segla, att de
äro okunniga deruti. Och derföre äro de okunniga, att de intet fått
segla.
Dock att nationen ej genom sin okunnighet skall blifva i utrikes
handeln lidande, kan man försäkra, att i deras städer finnas några, som
i 20 å 30 år, dels såsom styrmän och sjökaptener, dels såsom sjelfva
redare gått på de fleste europeiska hamnar, och hafva således all
erforderlig både kunskap och förfarenhet att sköta detta ärende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
