Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehuru jag nu strax kunde nämna flere handelsstäder i Europa,
som med uppräckta händer mottaga hela laddningar af tjära och bräder,
utom Amsterdam och London, går jag dem likväl förbi, och vill endast
af motsägarenas egna ord visa felet i deras slutsatser. De säga sjelfva
att [afsättningsortema] utom de nämnda äro få; så gifvas de likväl.
Huru skall då priset falla, när flera stora handelsstäder äro i täflan
sins emellan att få våra exporter? Eller mån det icke vara allom
veterligt, hvart Stockholmsboama sjelfva försälja sin mesta tjära? Eller
hvad mån det vara för artiklar, som österbottningama intet för sin
aflägsenhets skull kunna assorteras med? Mån det vara jem, stål,
messingstråd, bly, myntad eller omyntad koppar etc. ? Allt sådant kan
ju fås. Men härom får jag snart tillfälle, att närmare handla, då jag
upptager våra motståndares förnämsta skäl emot stapelinrättningen i
Norrbotten, som är, att den faller jemafsättningen och följaktligen
bergslagen till gravation. Skälet är nog speciöst, men lika ogrundadt med
alla de andra.
§ 46.
Om det svenska jemet, som utskeppas, säger man, skall utomlands
kunna säljas utan egarens skada till lika lågt pris, som det ryska, måste
frakten vara 2, 3 å 4 dal er kopparmynt för skeppundet; men som af
denna tunga vara fartyget ej kan fyllas, och det åter annars ej betalar
frakten, skall öfra skeppsrummet fyllas med skrymmande varor såsom
bräder, som hjelpa under jemfrakten. Begynna nu öster- och
vester-bottningama att föra sjelfva sina varor ut, så sättes Stockholms stad
utur stånd att med vinst exportera rikets jem.
Men häremot påstår jag den genom nya staplar befarade brist
på skrymmande varor, som skulle hindra jemexportationen, vara alldeles
omöjlig. Ty 1) kan i anseende till Norrbottens städers svaga förmåga
utrikes handeln aldrig på ett sekel drifvas så högt, att de vore sjelfva
i stånd [att] exportera alla sina varor. [Äfven] der större tillopp är af
varor och folk, än i Öster- och Vesterbotten kan vara, har sådant ej
kunnat ske, än mindre är det här möjligt. Åbo, Helsingfors och
Yester-vik hafva uti halft annat sekel visst nyttjat stapelfrihet, men exportera
icke [dess] mindre stora poster trävaror till Stockholm. Och om det efter
en rund tid ändtligen skulle ske, så hafva emellertid ett lands exporter
redan dess förinnan så förändrat sig, att man omöjligen kan göra sin
räkning på så lång tid. Åtminstone kan jag försäkra, att brukas skogen
ännu uti 100 år till tjära och bräder så flitigt i Norrbotten, som
här-tills skett, är väl ingenting vissare, ehvad stapeln är i Stockholm eller
i de nu varande uppstäderna, än att skrymmande trävaror derifrån
aldrig mera kunna deltaga i jemfrakterna, om intet frihet i handel och
menniskokonst upphitta några andra, som kunna tjena och vore möjliga
till samma ändamål. 2) Äro nu trävarorna så oundgängliga att vara
förenade med jeraladdningama, så hafva ju både Stockholmsbon och
norrbottningen demtinnan ett gemensamt intresse att få dem i en last
förenade. Ty norrbottningen kan intet segla ut med sin brädlast, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
