Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland andra skäl, som man bestrider norrbottningarnas stapelrätt
med, är det, att tillförseln af viktualier i Stockholm derigenom skall
minskas. Hvem hade väl kunnat tro, att man till sin saks bevis skulle
nödgas bruka [ett] så tvunget skäl?
Ehuru klar sanningen häremot för hvar oveldig må vara,
förtje-nar målet dock att nogare granskas, emedan det rörer en så vigtig
omständighet, som flere städers och bergslagens uppehälle är. I denna
afsigt vill jag 1) bevisa, att den igenom norrbottningarnas stapelfrihet
spådda bristen på viktualier är omöjlig.
Skall någon brist existera, så sker det antingen genom
viktuali-eraas verkliga minskning, eller måste tillförseln allena minskas. Huru
stapelfriheten kunde åstadkomma någotdera, är obegripligt. Att en
friare handel skulle minska varumängden i ett land, kan väl ingen säga,
men att tillförseln derigenom afstadnar på ätliga varor, det lärer man
egentligen syfta på. Skall detta kunna konciperas, så måste öster- och
vesterbottningarna afsätta sina viktualier i ut- eller inrikes hamnar till
drägligare pris, än samma hamnegare kunna sjelfva sälja dem till, ty
annars köpte de dem intet. Alla dessa in- och utrikes hamnar, dit
norrbottningarna kunde föra sina viktualier, sälja större eller mindre poster
af lifsfömödenheter årligen till Stockholm. Derföre måste
norrbottningarna i detta fallet sålt dem billigare i andra hamnar, än de för samma
vara kunnat få i Stockholm, hvilket är omöjligt. Utom dess hafva de
seglat förbi Stockholm med sina viktualier och gjort en större
kostnad i sin sjöfart för den ringare vinsten, hvarigenom det blifver än
omöjligare.
§ 49.
För det andra vill jag visa, att den föreslagna stapelfriheten
mårke-ligen ökar tnktualiema. [I] § 31 är tydligen visadt, att en friare
handel ökar varumängden i gemen, och som viktualiema äro varor,
är klart, att de icke mindre än andra varor måste derigenom ökas,
hvarföre vidare bevis deruti tycks vara onödigt. Men som sjelfva sättet,
huru det egentligen efter vunnen stapelrätt kunde ske, intet torde vara
allom lika lätt att föreställa sig, vill jag leda läsarens tanke litet in i
saken. Det är rätt ömkligt att se, med hvad möda hvarje bonde från
det vida Savolaks och Karelen måste alla år neder till sjökanten att
hemta sig salt för sitt hushåll, åtminstone en, men ofta flera gånger om
vintem. De ligga 20, 30, 40, 50 mil från de närmaste uppstäder vid
sjön. På denna väg fömöta de 3, 4, 5 k 6 veckor fram och till baka
och måste under hela den tiden hålla sig sjelfva i mat och hästen å
foder. Han lägger då 2, 3 k 4 tunnor råg eller kom efter sin häst,
dertill 5 k 6 lispund hö, och [för] sig sjelf några veckors kost
Fodret lyktas de första dagarna; då måste han gripa till sitt spanmålslass,
och deraf föda sin häst den öfriga tiden, så att då han ändteligen
framkommer till staden, är åtminstone tredjedelen deraf förtärd. För denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
