Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad åter spanmåls- och viktualiehandeln beträffar, hade
produktplakatet derpå en lika bedröflig verkan, och hade den snart blifvit
mången svensk mans död, om ej hans kongl. maj:t af faderlig
omvårdnad för sina undersåtar sett sig nödsakad att, hvad spanmålen
vidkommer, under den 12 Februari 1741 till Juni månads slut det samma
upphäfva, hvilken frihet under den 14 April blef prolongerad till Augusti
månads slut, men den 10 Juni, uppå sekreta utskottets tillstyrkande,
förlängd till samma års slut och så vidare, för nödvändigheten af dessa
varors införsel, till nästkommande Juni månad; derifrån till slutet af
året, ytterligare till Juli månad 1743, och ändtligen till Januari
månad 1747.
Det är eftertänkligt, som kongl. maj:t under den 11 Juni 1746
uti sin varning för obilligt spanmålens stegrande anförer i detta ämne,
nemligen „att spanmålen och mjölet, vid ankomsten till Stockholm,
blifvit ganska oskäligen stegrade, så att priset derpå, de fattiga nödlidande
till ganska stort förtryck, stigit till nästan dubbelt så mycket han
kostat vintern förut i Finland, hvarifrån han var kommen, hvarigenom de
fattiga föranlätos att sucka och beklaga sig“. De handlande åtvarnas
att fälla prisen; i annan händelse lofvar hans kongl. maj:t taga sådana
utvägar, hvilka nog skola vara tillräckliga att hämma en förderflig
egennytta och hjelpa dess trogna undersåtar ifrån ett egenvilligt tvång i
denna handel.
Hvad mått kongl. maj:t ock i samma afsigt vidtagit, ses dock,
att de varit otillräckliga så väl att afhjelpa tvånget som dyrheten. Ty
året derpå föra ännu riksens ständer deröfver en allmän klagan, och
vända derföre uti riksdagsbeslutet af den 14 December 1747 § 10 sin
bekymmersamhet till landskulturens upphjelpande, hvilken likväl föga
kunde uträtta, då de med force inrättade manufakturer uti ett af krig
och pest ödelagdt land hade dragit några tusende från jordbruket och
förökat i städerna ätarenas antal; [då] produktplakatet förvandlat en
stor del af bondedrängar till sjömän på de nya fartygen och andra till
timmerkarlar hemma att förse rederierna med flera fartyg, och (det som
svårast var) hindrat fiskerierna och viktualie-försäljningen genom brist
och dyrhet på salt. Åtager sig någon mödan att eftersinna de öfriga
vårt rikes utländska behof, finner han lätteligen, uti huru många
svårigheter produktplakatets efterlefnad äfven i anseende till dem försatt oss.
Jag har denna gången icke tid dertill. Så mycket vill jag allenast säga:
mån det vara lyckligare för riket, att nu till stor myckenhet hemta
varor från Lübeck och Danzig, der holländaren hafver sina nederlagsplatser,
än tillstädja honom direkte afsätta dem här? Hvilken kan säkrare
skaffa in allahan da lurendrejare-varor, antingen främmande skepp, eller
våra egna, som hafva sina vänner allestädes och känna alla bivägar till
pricken? Hvilken tid har svenska handeln stått bättre, i Gustaf
Erikssons, då ett skeppund tackjern byttes i Lübeck emot några tunnor
morötter, eller i vår, då ett skeppund färdigt stångjern vexlas om med
ett lispund kaffebönor i Danzig och Lübeck?
Men låtom oss ock se, hvad detta verkat på våra exporter. Huru
gick det med jernhandeln, Sveriges förnämsta guldgrufva? Då
produktplakatet utfärdades, gälde jernet i England 9 à 10 riksdaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
