Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beröfvades ock deras utländska handel, då engelsmannen och holländaren
sattes utur stånd att besöka dem. Tillförene kunde ej allenast flera
inländska, utan äfven utländsk man trassera, och remittenten fick söka
bästa priset; derföre var det icke möjligt, att låta kursen hoflöst rasa;
— men då handelstvånget satte allt uti få händer, liknade den en
envåldsmagt, hvars like att tyrannisera med penningar aldrig gifvits i
verlden. Salt- och spanmålsbrist häfde verkstäder öfver ända, beskattade
landtmannen till bara benen, hindrade fiskerierna och viktualieförsäljningen,
stegrade alla våra verkstäders produkter, utblottade kronan och
privata, som måste köpa dem, och gjorde tillverkningarna, (utom stora
premier, som blefvo nya sugrör, först utur kronans och sedan arbetarenas
kassor), till utländingen osäljbara. Med ett ord: [denna brist har]
dränkt riket i elände.
Men är icke detta för mycket sagdt? [Nej, ty] den, som med
uppmärksamhet och utan veld ser på handelns öden öfver hela jordklotet,
blifver snart varse, att ju friare handeln hos en nation varit, ju mera
varor, ju flera arbetare och ju större flit [har det funnits] och tvärt om,
och att af sådana orsaker nödvändigt måste följa en sådan verkan.
Vi se hela vårt närvarande öde i miniatur afbildadt uti Gustaf
den förstes tid. Han förbjöd år 1527 Lübeckarne att gå till större
delen af våra hamnar, i mening att hjelpa upp rikets handel, och lade
derigenom första grunden till den eftertänkliga och hos alla handlande
nationer eljest ohörda skilnaden emellan stapel- och uppstäder. Då
miste uppstäderna den snälla afsättning de egde tillförene uti sina egna
hamnar på alla slags varor; då måste en del af tillverkarena blifva
sjömän och i följd deraf varumängden minskas; då måste priset falla, ty
varan måste gå genom stapelstads-handlarens hand till utländingen, och
de nyss uppqvicknade svagare näringsgrenar alldeles tyna af. Ingen
ting var då nödvändigare, än att riket strax skulle förlora uti handelsvågen
emot utländingen, hvilket likväl var just det onda, som derigenom
skulle motas. När afsättningsvarorna minskades, måste bristen ersättas
med penningar; derföre begynte silfvermyntet att strömma ut.
Hvaröfver konungen med riksens råd och ständer, uti riksdagsbeslutet i
Örebro, af den 24 Januari 1540, sjette punkten, förer en svår klagan:
„Sammaledes är ock det meniga riket till en svår och odräglig
landsskada, att mest alla köpmän här i riket, hafva nu Nb. i många år“
(och således icke af ålder) „handlat ganska otillbörligen med kronans
mynt, hvilket mest de alle sammans hafva fört utaf riket och till
Danmark, till de tyska städer, Riga, Reval, Danzig, Lübeck och
annorstädes.“ — — Hans kongl. maj:t förbjöd då allvarligen, att ingen efter
den dagen vid förlust af lif, gods och egodelar skulle göra det, hvilket
likväl hos en med utländingar handlande nation, som förlorade i handelsvågen,
var omöjligt att undvika, så länge tvånget varade, men [som]
hade förfallit af sig sjelf, om handeln fått vara fri.
Han tål ej det minsta tvång, utan att taga skada deraf. Det gick
med oss, redan för mer än 400 år till baka, såsom Montesquieu berättar
om orsaken till afrikanska åkerbrukets afstadnande, nemligen att
spanmålen, som vi tillförene hade märkligen till afsalu, blef 1303 till
utförsel förbjuden, som hindrade jordbruket och lade grunden till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
