Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationala vinsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
debiteras; men att fosterlandet deremot må blifva dem qvitt jemnte de band,
som hindra oss att fritt och flitigt få skatta våra grannar.
§ 11.
Nu vågar jag gå längre och påstå, att sådana författningar, som
leda folket till vissa näringar, äro för nationen och dess vinst skadliga.
Dertill föranlåtes jag af fyra i mitt tycke allt för vigtiga skäl.
I hela Europa gifves ännu ingen stadgad princip att följa vid
denna fördelning af arbetare; ty ibland ske dylika författningar [i
syfte] att hjelpa upp en ny slöjd och vetenskap, ibland att skaffa flera
inbyggare näring, och ibland [för] att gifva egaren af något verk bättre
utkomst genom lindrigare arbetslöner.
Ena gången sker det [i afsigt] att göra vära tillverkningar
exportabla, en annan gång [för] att få ett eller annat af våra behof inom
riket. Nu syftar en sådan anstalt derhän, att egna rederier må vinna
genom frakter af våra varor och inhemsk man genom arbetslöner, nu
åter att få guld och silfver hemma. Stundom hafves afseende derpå,
att folket ej skall få tillfälle att flytta ut, stundom sker det [för] att
hämma yppigheten. Det pröfvas ibland nödigt för ordningens skull i
näringarna, en annan gång måste det ske [för] att hindra mångslöjd,
med otaliga andra.
Saknas icke ett rigtigt system i allt detta? och måste icke ett
hus, som bygges upp efter så många desseiner, få underligt utseende
och sakna behörig stadga?
§ 12.
Det andra skälet är, att ingen statsman ännu är i stånd, att
positivt säga, hvilkendera näringen kan skaffa oss den största nationala
vinsten; hvarigenom lagstiftaren måste stadna i villrådighet, hvart han
genom författningarna skall leda våra arbetare.
Hvem vore väl, tänker någon, så enfaldig, som icke visste detta?
Jag försäkrar, det är ej så lätt, som man tror. Många, som bemödat
sig om att tänka på dessa saker, hafva väl gjort sig ett system, och
stält hvar och en näring i sin vissa rang; men om vi jemnföra
resultatet med andras, märka vi hvad åtskilnad, som förekommer dem
emellan.
Jag tror väl mig hafva det bästa [system], men då jag blifver
varse, att hvar och en har samma tro om sitt, måste man ju, såsom
en förnuftig menniska, tvifla om allt sammans tills man får fulla bevis
i saken.
M. säger: jordbruket är det bästa; E. S. att den hedern
tillkommer handaslöjder; O. R. bevisar, att det är handeln; A. G. att riket
måste hjelpas genom våra bergverk, såsom modren till rikets förnämsta
exporter etc. Hvem af alla dessa hafver nu rätt?
De äro upplysta och samvetsömma män alle samman, och ega
tilllika sina medborgares förtroende, och det går ännu långt ut, innan de
få denna tvist afgjord. Hvilkendera näringen skall högsta magten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
