Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag måste tillstå, att sådana talesätt, så allmänna de ock äro
ibland oss, röja en allt för liten eftertanke och granskning af saken.
Så snart det blifvit be vist, att en forcerad skeppsbyggnad och
frakthandel åstadkom förlust för nationen, så är klart, att riket, som i samma
mån förlorade i handelsvågen, måste med redbara penningar ersätta
differensen emellan tillverkningarnas värden, så framt det annars
supponeras [stå] i handel med utländingen, ty annars kunde både vinst och
förlust existera på en gång: men minsta delen af mina läsare finna sig
fullkomligen deruti, huruledes det i förevarande ämne verkligen går till.
Arbetare behöfva mat och kläder, och redare ansenliga förlag att
drifva arbetet med. De 2000 man, som haft att göra hela året med
skeppsbyggeriema, hafva till sin utkomst dervid efter förra
suppositionen nyttjat 1 million daler, och likväl i detta arbete ej tillverkat varor
för mer, än 600,000 daler, som förut är bevist; om således af samma
personer ingen varit jordbrukare, utan [de] i sina förra handteringar
nödgats införskrifva utifrån alla sina behof, som årligen stigit till en million,
dem de netto varit i stånd att förskaffa sig med sina tillverkningar, så
hade de genom sin förtjenst för det nämnda året ej kunnat få af dessa
sina behof för mer än 600,000 dalers värde; resten eller 400,000
daler hade för deras återstående behof nödvändigt måst med redbara
penningar betalas till utländingen, till en känbar förlust för nationen.
Innan produktplakatet utfärdades, blef denna summa en förlust
för rederierna, hvilka, i hopp om dess utfärdande, gått in i denna
rörelse, men blef sedermera af nationen ersatt genom dyrare frakter, —
som icke annat var, än en kontribution på de öfriga medborgame, [för]
att hålla rederierna skadeslösa.
Våra handlande måste således till utländingen, så förr som efter
produktplakatets utfärdande, nödvändigt betala nationens förlust.
Alldeles samma sak är det med föda och underhåll för de 2000 man,
som fordrades till besättning på dessa 248 fartyg. De voro dyrlegde,
efter de hade tillfälle att annars förtjena sig så mycket; men de låga
frakter, som föllo till rederierna, satte dem utur stånd att utan förlust
betala en så dyr lega. Skilnaden emellan det våra rederier kunde utan
sin skada betala, och hvad de nu nödgades göra, blef på lika sätt
nationens förlust, som icke annorlunda än det förra måste genom
dyrare frakter ersättas af medborgare, [för] att hålla rederierna skadeslösa.
§ 38.
Låt oss nu närmare eftersinna, hvarifrån detta antal arbetare
blifvit taget. Mån städerna någonsin varit i stånd att förse sig sjelfva
med folk, eller mån icke landsbygden årligen varit nödsakad att
ersätta städernas betydliga afgång tusendetals?
Denna nya handtering, jag menar denna forcerade sjöfart, ehvad
arbetare dertill blifvit tagna från städerna eller landet, har förr eller
senare stadnat på landtbrukets depens, i det 2000 personer för ett helt
år blifvit ryckta till skeppsbyggeriema, och 2000 för all sin tid tagna
derifrån; och i följd deraf [måste] ej allenast alla högst nödiga
uppodlingar, som 4000 personer kunnat göra på första året, och sedan 2000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
