Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ti hafva redan jemnkat för länge, såsom gumman gjorde med
barnfoten.
§ 43.
Pag. 20 är kritikus sysselsatt att visa oriktigheten deraf, att
Sverige förlorade något genom holländska retorsionsplakatet, men med så
svaga skäl, att jag ej kan förstå, hvarföre de, hvilkas förmåner han
tagit i försvar, och [som] af förfarenhet i handeln lätt märkt misstagen i hana
slutkonst, icke rättat honom, förr 8n han lemnat sina tankar för .
allmänhetens ögon. Han menar, att så länge en nation hafver tillräckliga
fartyg att söka frakter hos andra nationer, kan ingen annan få
fördelaktiga frakter hos honom, hvilket likväl strider emot både skäl och
förfarenhet i handeln.
Be mångfaldiga spekulationer och möjliga händelser, som kunna
förefalla en handlande vid hans sjöfart, göra ständiga förändringar
här-utinnan. Handeln har, såsom alla andra vetenskaper, sina allmänna
regler och grundsanningar, men kan aldrig praktiseras efter en teoretisk
tabulatur. Bet som gifver ett fartyg en profitabel frakt, kan ett annat
ofta ej utan märklig förlust gå in uti.
Till exempel: ett skepp, som med jemladdning går på London
och är derifrån destineradt till Lissabon efter salt, kan i det ställe [att]
fartyget från London skulle med barlast segla till Portugal, taga frakt
i England af hudar, stenkol eller något annat, för ett så lindrigt pris,
att engelsmannen, som vid samma tillfälle har någon annan spekulation,
och då icke behöfver något från Portugal, ej utan märklig förlust kan
gå till den orten för så lindrig frakt, som den andre med sin fördel
kan göra.
Ben uppenbara kontradiktion, som auktor alltså beskylles för, då
han påstår, att vi stöttes utur frakthandeln hos främmande, då vi icke
hade för egna behof tillräckliga fartyg, öfvertygar läsaren derom, att
det alldeles icke är någon kontradiktion att inbilla sig känna handeln,
och ändock i handelssaker göra så synbara felsteg i sin slutkonst.
Svenska skepp kunde redan långt före produktplakatet profitera
af utländska frakter i konung Karl XI: s tid, ehuru utländingame nyttjade
samma frihet i Sverige, emedan det heter i kongl. kommersekollegii
berättelse till konung Karl XII af den 22 Maj 1697, „att igenom
navigationen voro årligen stora och ansenliga kapitaler i bara frakter
svenska undersåtar icke allenast till godo bibehållna, utan ock deijemnte
af andra främmande igenom frakter en god fördel vunnen“. Jag
undrar mig högeligen, huru kritici argumentation kan hålla stick. Mån
han tänker neka, att vi den tiden någonting förtjente med frakter af
utländingen, eller utländingen någonting af oss? Hans vänner borde
derföre råda honom, att först lära sig känna helst någorlunda det han
tänker skrifva om.
Och hvad egentligen svenska sjöfarten på holländska kolonierna
beträffar, så kan det icke vara någon obekant, som aldrig så litet sett
uti europeiska handelsrörelserna i näst förflutna sekel och de mångfal**
diga äntringar, som i Vestindien då förelupo, huru holländaren år 1617
inrättade ett vestindiskt kompani, och tog New-York i besittning; huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
