Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då kritikus vill bevisa den ömkliga belägenhet, hvaruti
svenska handeln var före produktplakatets utfärdande, anför han långa
stycken af den tidens stadgar, bref och förordningar, och tror sig
derige-nom gifva skäl emot auktor, då han likväl bort veta: contra principia
negantem non est disputandum. Äro vi icke ense om grunderna till
argumentationen, så fäkta vi uti vädret.
Bet var just våra handelsförfattningar, som auktor disputerade
riktigheten af, och hvilken först bort bevisas; men att i sin afhandling
taga författningarna för sanna, och med deras ord bestyrka riktigheten
af dem, är att taga frågomålet för afgjordt och dermed bevisa frågans
riktighet, och blifver den uppenbaraste petitio principii, som någon
kunnat bruka.
Huru lätt hade icke kunnat hända vid deras utverkande, hvad
konung Johan Hl i brefvet af den 27 Mars 1589 säger om
Stockholms borgerskap: „ändock, trogne undersåtar, I för någon tid sedan
hade edert bud här hos oss, och ibland annat gifvit några orsaker
tillkänna, om den bergnings- och handelslöshet, som der nu mycket
är i staden, derpå vi ock nådigt svar gifvit hafve, så hafva de dock icke
vppräknat aUa orsaker, utan den förnämligaste förtegat.
Sjelfva historieskrifvarena stämma väl i denna klagan med
för-fattningarne öfverens, och jemra sig öfver Lttbeckames och andra
ut-ländingars intrång i svenska handeln, såsom för riket högst förderflig,
äfven som man nu intet annat hör talas om, än ett gagneligt
handelssystem, i vår tid; men allt sådant bevisar intet. Rikets verkliga
tillstånd och välmåga är det enda skälet, hvarmed auktor låter öfvertyga
sig om vårt handelssystems företräde framför det förra; kan det icke
bevisas, är det föga vunnet med det öfriga.
§ 59.
I 1400-talet utmärglades svenska undersåtar af de odrägliga
pålagor, som danska öfverväldet drog in och förde öfver till Danmark.
I alla tider har man klagat öfver undervigt, det skedde äfven denna
tiden; men icke desto mindre fanns här redbart mynt i landet, ej
allenast inländskt, utan äfven främmande myntsorter, såsom engelska nobler,
ungerska gulden, Lttbske marker m. fl.
Då var den arbetande hopens antal dubbelt emot nu; då
exporterades spanmål och viktualier till stor myckenhet, hvilket ännu skedde
i 1500-talet, som ses bland annat af den handelstraktat, som 1536
slöts med Ltibeckame, der de blefvo förbjudne att exportera några
viktualier, — hvaraf de hemtat den nytta att i det ställe nu för tiden sälja
sådant till oss. Allt detta talade för denna tidens handelsbalans emot
vår. Är icke rikedom och välmåga rätta ändamålet af vår handel?
Den handel måste således heta gagnelig, hvarigenom detta ändamål
bäst vinnes. Men huru står det nu till med oss? Hvar är vårt folk?
Hvar vår spanmål? Hvar våra viktualier? Hvar äro våra penningar?
Huru hafva vi handlat? Hvad ut- eller inländska myntsorter gå i vår
rörelse? Hurudana äro våra finanser? Är icke en eller annan
bedragares undergång i stånd, att städja hela rikets handelsrörelse ? Och ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
