Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjning, som kan åstadkomma tillförsel af den bristande varan, den
gången samma varas naturliga värde, aom alltid är mindre, ju mera
rörelsen är qvick och lefvande. Och just detta enfaldiga misstaget, (så
kallar kritikns det), måste han pag. 28, 29 och 30 nyttja sjelf till eU
grundorsak, hvarföre svenska handlande ersatte saltbristen i utländska
hamnarna vid Östersjön, fast han ej väntar af utländingen lika barm*
hertighet emot oss.
HI:o säges, att „auktor inbillar sig mycket fåfängt, att det
landet vinner dervid, i allmänhet att tala, som för lätt köp kan få en
nöd-torftsvara som barlast“. Detta är osant, min käre läsare!
Kritikus brukar här samma manér, som i den föregående punkten:
han hafver alltid något eget, som han så nätt smyger in i profglaset
att stå för anktors räkning och att få en vämjaktig smak uppå källans
vatten; men det skall snart blifva urskildt. Jag vill allenast bruka en
liten konst, att låta kritici tillsats gå öfver i ett amnat glas, det han
såsom en redlig man dricker sjelf ut, så få vi igen rätta smaken på
det, som lemnas qvar. Låt oss allenast tHl den af kritikus anförda
proposition lägga vid sintet dessa orden: „när allt annat tvenne stater
emellan är lika“, så må hon väl stå för anktors räkning; ty i hela
auk-tors afhandling finnes detta förbehåll ligga uti sjelfva sakens egen natur.
När han talar om godt köp på salt, då det föres till barlast,
såsom gagneligt för riket, så är klart, att denna lindring ej kunnat ersättas
hos utländingen genom ett omåttligen stegradt värde på sina öfriga
varor; våra egna stapelhandlande voro ju de, som 1723 och 24 s$go
surt på utländingen, för det han sålde saltet så lågt, och betalte
jer-net väl. Hade utländingen då stggrat upp sina öfriga Yaror till sin
ersättning, hade våra egna kunnat strax slå honom på fingren genom
lägre pris på samma varor, eller ock utan sin skada fålla saltpriset
lika lågt med utländingen, och vara genom andra varors pris lika vä)
skadeslösa som han.
När vi alltså på ena sidan se, huru kongl. kommersekollegium
påstår, att våra egna handlande, hvilka likväl nyttjade en tredjedel af
tullen till sin förmån genom helfriheten, ej kunde säjja saltet för så
godt pris, som främmande föryttrade det till, och på den andra, huru
utländingen äfven undersålde våra egna handlande på atta andra
importer och betalte exporterna bäst, så lärer den bifogade tilläggningen
ega så mycket säkrare sin grund i sjelfva sakens natur, utan att den
af auktor behöft nämnas.
§ 80.
IV:o beskylles auktor för enfaldighet, och att han icke känner
någon annan rörelse än bod- och marknadshandeln i småstäderna, för
de af honom anförda grundsanningar i handeln, nemligen: att Ju fiere
köpare på en marknad inställa sig, ju bättre betalning för säljaren för
sin vara, och att varan aldrig kostar så mycket, när jag nödgas bjuda
ut henne, som då köparen måste söka efter henne“. Men rätt nu skall
läsaren få se, huru godtroget kritikus härutinnan låtit leda sig af dem»
hvilkas sak han förfäktat. Han 6äger: att utländingen icke sänder hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
