Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undantager, hvad kritikus anför emot auktors person, talar han här
temmeligen vackert om sjelfva saken; jag har i den delen tydligen
yttrar min tanke i svaret p& kongl. vetenskapsakademins fr&ga Om
orsaken till svenska folkets utflyttning pag. 97 *) allt till slutet af samma §,
och jag är helt ense med kritikus derom, att medborgares rättigheter
och skyldigheter skola genom lagar och författningar regleras, och
lägger det dertill, att de måste vara reciproka, om de ej skola vändas
till tv&ng.
Jag går ännu in med honom deruti, att äfven rättigheter och
skyldigheter i näringar må genom författningar determineras, men Nb.
icke så långt, att näringsidkare derigenom hindras från sina göromål,
der de för staten och sig sjelfva vore nyttigast, och än mindre så, att
den ena medborgaren får större rättigheter och mindre skyldigheter, än
den andra. Vi tala nu blott om näringsidkare.
Således blifver den ekonomiska författningen i mitt tycke
oundgänglig, som förklarar alla näringsidkares rättighet bestå deruti, att
inom dygdens skrankor få lefva, arbeta och försörja sig och de sina,
utan någon farhåga att, så länge de blifva inom dem, till egendom,
välfärd och lif få af någon förolämpas, förföljas eller undertryckas. För
ett sådant beskydd skola åter genom andra författningar deras
skyldigheter blifva: att lyda, och efter statens behof i den mån, som de
nyttjat dess beskydd, sammanskjuta af sina egodelar till statens vid magt
hällande.
Inskränkas nu rättigheterna för den ena näringsidkaren framför
den andra, genom några författningar, till vissa tider, vissa orter och
vissa varor, så förlorar han strax något dervid. Ingen är väl i stånd
att nyttja denna rätt i mer än en eller annan näring. Ingen kan
arbeta uti allt, och icke kunna heller alla arbeta uti ett; men frihet,
vinst och naturlig böjelse plantera näringsidkare så jemnt i alla
näringar, som det i menskligheten blifver möjligt.
Så snart aldrig så litet för många gå in uti en handtering,
blifver der vinsten mindre, hvaraf tilloppet af flere strax afstadnar, och de
svagaste måste gå ut af sig sjelfva och söka sig föda på annat lofligt
sätt, der de kunna vara gagneligare, — men allt detta utan att kunna
skylla på författningarna, öppnas åter friheten uti en eller annan
näring, utan att röra vid de andra, så strömmar folkhopen in uti dem,
staten och de andra näringarna till skada.
§ 83.
I synnerhet anser jag de näringsförfattningar för olyckliga, som
byggas uppå beskattningar, det är, när näringarna regleras för skattens
skuld, och ej skatten efter näringarna. Jag vill så mycket säga, att
när vi sysselsätta oss med näringarnas ställande i ordning, så böre vi
alldeles sätta å sido det bekymmer, huru kronan deraf bör fö sin ränta:
kommer näringen sig före, är ingen fara dervid, nog får man alltid
skatt uppå den samma; och så angelägen jag annars ville vara om
kronans rätt, så mycket ömmar det mig, när friheten förnekas, blott
*) Ofvan sid 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
