Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig och lefva. Det ljufva hopp de göra sig om en lyckligare framtid
i sin fosterbygd, gör att de redan h&lla sig resfärdiga till Sverige.
Tryckte undersåtar i vårt grannskap äro redobogne att hoptals
flytta hit öfver till oss, och tillbjuda riket sin tjenst, fast de här blifva
främlingar. De begära ej annat, än att få arbeta: mån det vara
obilligt? Olycklige vi, om en för Sverige så gynnande konjunktur, som
på en hast gjort små stater mägtiga, löper oss fruktlöst utur händerna,
under det vi hårdragas inbördes med hvarandra. Hvarföre fä då de
i Norge på en trakt boende 3 å 400 handtverkare af Sveriges barn
ej ett hugneligt svar på sin, hos höga vederbörande, i början af denna
riksdag skriftligen yttrade åstundan att få flytta in, med det enda
förbehåll, att skråordningarna skulle häfvas? Eller hvarföre skall sådant
vara en hemlighet?
En svensk född skomakaregesäll, som öfvat upp sig i Ryssland,
kom för några månader sedan ifrån Petersburg, och blef enligt
skråordningen efter nummer indelt att arbeta hos en mästare, der
bullersamt sällskap gjorde denna för sin mästare omistliga gesäll helt ledsen,
ömsa tjenst på mindre än ett halft år var förbjudet, men ej att resa
bort. Hans vistande i Sverige blef således icke öfver 12 veckor, som
gjorde honom så missnöjd med våra författningar, att han för all sin
tid tog sitt afsked från fosterlandet; och hvem kunde väl vara
åskådare af sådant, utan att röras öfver Sveriges öde, då han, beledsagad
af tvenne lärgossar, som tagit sig samma oråd före, steg om bord, och
seglade till Ryssland till baka.
Är det då tid på för oss att stå längre och räsonnera, om skrån,
societeter och band på våra näringar äro nyttiga eller ej? Eller mån
dessa författningar ännu icke hunnit visa sin verkan, då den så
uppenbart står oss för ögonen? Huru skall då folk och flit trifvas ibland
oss? Skola vi ännu stå i osäkerhet om sannskyldiga orsakerna till
svenska folkets utflyttningar, och famla i mörker om rätta sättet att
åstadkomma ett nationalt tankesätt ibland medborgare, eller stadna i
ovisshet, antingen det förvärfvas genom itändande af blinda passioner,
eller befordrande af verklig frihet?
Yi äro i det ömkansvärda tillstånd, att vi ej kunna behålla de
arbetare vi hafva, än mindre emottaga dem, som tillbjuda sig till
rikets tjenst.
§ 85 [a].
Kasta vi vidare våra ögon på de andra rörelser i riket, se vi der
en lika ömkansvärd belägenhet Hvad menar väl läsaren en enda tvist
emellan allmogen och städerna i Öster- och Vesterbotten, huruvida den
förre egde någon rättighet att segla med sina varor till hvad stad
inom riket den behagade, allt sedan år 1723 kostat dessa provinser?
Mån någon vågade säga, eller kunde blifva trodd, huru många tunnor
guld på båda sidor derpå äro uppoffrade?
Till denna långsamma trätan lades första grunden i 1617 års
handelsordinantia, då öster- och vesterbottniska städerna blefvo bundne
vid Stockholm. Kongl. maj:t såg allt för väl, att detta tvång skulle öde-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
