Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig och edre öfrige medborgare den vänskap, att I underrätten oss. Jag
försäkrar heligt, att ej vara envis.
Det rådet, att ännu nogare reglera och klassificera dem, i hopp
att dymedelst en gång stilla våra trätor, misstror jag alldeles. Jag har
med flit tagit vara på de författningar, som i slutet af förra, och ber
gynnelsen af detta sekel blifvit utfärdade, och funnit dem vara
utarbetade med all den grannlagenhet och omhugsan, som någonsin
författningar i vår tid. De äro allt sedan med dubbel flit och tillhjelp af
förfa-renheten mångfalt tillökta, förklarade, och emot alla elusioner, så
mycket som möjligt varit, förvarade, och likväl blifva vi varse, att ju mera,
de nu i 40 års tid -blifvit jemkade, ju olikare finnas genom dem
rättigheterna vara utdelta ibland medborgare, och alla näringar mer och
mer betungade.
Låt oss då icke längre arbeta uti ett så bottenlöst haf, och söka
Sveriges lycka på en strand, der kräftor fattat i våra tåg, och draga
oss baklänges på djupet.
§ 86.
Pag. 54 tager kritikus masken alldeles af sig, och röjer hvad
han har inom bords. Det angår väl icke så mycket saken, som fast
mera personen; men som detta är kritici mästerstycke [i] att skratta och
begabba ut auktor, och man här om kritici penseldrag med skäl kan
säga: Sic linea prodit Apellem, täcktes läsaren taga sig tålamod att
litet kasta sina ögon på saken; hon förtjenar säkert någon
uppmärksamhet.
Då kritikus är i begrepp att visa, huru auktors sätt att tänka är
ganska besynnerligt, i det den bästa sak i hans händer blifver helt oren
och smutsig, anför hän auktors berättelse om skånska oxhandeln såsom
bevis derpå, och drifvér dermed sitt spel. Slå upp min läsare pag.
19 *) i auktors afhandling, hvarest denna dess berättelse förekommer.
Han gör här i anledning af det föregående en proposition, att
handeln ej tål det minsta tvång utan att taga skada deraf. På hela
denna sidan sysselsättes han dermed, att af historiska vittnesbörd och
händelser bestyrka detta, bland hvilka det äfven är ett, som angår
skånska oxhandeln. Auktors ord äro dessa: så länge utländingen fick
komma till Skåne, att sjelf uppköpa oxar, betaltes de oförlikneligen
väl, med flinthårda riksdalrar. Nu hasardera vi dem sjelfva på sjön, och
föra dem öfver till främmande, men måste åtnöja oss med långt mindre.
För denna sin berättelse ridikuleras auktor, såsom den der i sin
afhandling ej visat den minsta misskundsamhet emot vårt sjöfolk, då
likväl skånska oxarna hos honom uppväckt något medlidande. „Dessa
kreaturs lif, så lyda kritici ord, böre vi, menar auktor, icke hasardera
på sjön, utan hellre förkasta produktplakatet, som utom allt annat
äfven är skulden till dessa oskyldiga djurens äfventyrliga sjöresor på
svenska fartyg. Efter auktors begrepp om fullkomligheten af naturens
egen åtgärd, då han lemnas sig sjelf, så lärer han hafva rätt nog,
emedan naturen icke ämnat oxar till sjöfarare, eller åtminstone borde de
*) Ofvan sid. 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
