Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der talar om väl inrättade stater, och då hafva vi antagit i hypotesen
det mesta, som vi söka i konklusionen. Ty det gifves många stater, der
större och mindre antal lata medborgare njuta underhåll, i anledning
hvaraf den staten, som föder ett mindre antal lättingar, nödvändigt
tillverkar mera varor, än en annan, som underhåller flera, fast de hegge
äro lika talrika, om allenast allt annat är lika.
Häraf finner man då lätt, att den nionde punkten är på en så
svik-sam grund äfven helt falsk, om auktor ej med orden: „då allt annat
staterna emellan är lika“, supponerar äfven lika författningar, såsom vid
sjunde momentet är anmärkt, och den dymedelst tillvägabragta lika flit,
enligt erinran vid åttonde momentet.
I tionde momentet går kritikus redan alldeles utur vägen. Han
tager der till grund för sin slutsats, att invånare i en stat må väl,
när staten är folkrik, — som likväl strider emot all förfarenhet. Låt oss
taga tvenne stater, den ena af 1000, den andra af 100 personer.
Låt den förra tillverka varor för en million om året, den andra för en
half. Nu frågar jag: i hvilkendera staten må invånarne häst? Kritikus
säger: i den förra, men jag säger: i den senare; ty om vi dela jemnt
hvardera statens förtjenst emellan deras inbyggare, så få de i den förra
hvardera 1000 daler till mans, men i den senare 5000; må icke då
desse häst? och [månne de icke] utom nödtorftsvaror äfven kunna förse
sig med många beqvämligheter?
Men om vi åter supponera, att hvardera statens invånare hvar
för sig tillverka varor till lika värde [af] t. ex. 1000 daler till mans, så
måste de i båda staterna må quam proxime lika; men en helt annan
sak är det, då man talar om staten såsom en magt, den der
under-hålles af undersåtame; om då hvar person i dessa olika stater betalar
10 daler till kronan, så undfår den ena staten 10,000 i årlig ränta,
men den andra ej mera än 1000 daler. Således är en folkrik stat
alltid mägtigare, men private må derföre icke alltid bäst der inne.
Elfte punkten kan tålas, så länge man talar om blotta möjligheten,
men blifver onödig, då de fördelaktigaste näringar ligga i ödesmål, och
sakna arbetande händer.
§ 88.
I tolfte momentet anser kritikus näringarna i den politiska rang,
som de kunna sysselsätta flere eller färre arbetare. Jag finner skäl
„9. Alltså kan i detta sammanhang folkhopen substitueras för
varumängden, och måste således den stat vara mest välmående eller lyckligast,
hvars folkhop är störst, då allt annat staterna emellan är lika“.
„10. Emedan alla staters invånare vilja gerna må väl, och dertill
hörer, att deras stat är folkrik, så måste staters gemensamma intresse bestå
uti ökande af deras invånare eller folkhopar“.
„11. Emedan invånarne i en stat taga sin föda uti vissa arbeten eller
vissa varors tillverkning, hvilket allt vi i allmänhet kalla näringar, så måste,
ju flere näringar i en stat kunna idkas, desto flera tillfällen och anledningar
gifvas den statens folkhop att kunna föda, och följakteligen att kunna öka sig“.
„12. Emedan en stats lycka och välmåga beror på dess folkrikhet,
och alla näringar icke kunna föda eller sysselsätta lika stora myckenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
