Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjelfva engelska köpmannen upphandlar varor från Sverige, och
skinnar sin egen nation genom exportpremier, då han igen föryttrar
dem såsom egen afvel i Yestindien.
§ 91.
Uti tjugundeförsta punkten rättas herr Fortbonnois ord på detta
sätt: hvar och en nation, som låter andra idka en sjöfart, den hon sjelf
Nb. med förmån, det år utan att skada andra nyttigare näringar, eller
genom medborgares gravation kan drifva, förminskar i samma mån sin egen
verkliga och relativa styrka, till fördel för sina medtäflare i handel och
hushållningen.
Tjugundeandra punkten haltar i synnerhet på det ordet: större
naturlig styrka. Ty l:o har kritikus här blandat naturliga styrkan med den
politiska, som likväl pag. 104 i kongl. vetenskapsakademins handlingar för
år 1764 ses vida vara skilda från hvarannan, så att det heter: genom
folkhopens kloka administration kan en mindre folkhop i en stat må långt
bättre, än en större i en annan.
2:o. Om hos utländingen en sådan naturlig, och vår sjöfart
mattande styrka verkligen gifves, som sätter riket utur stånd att idka
sjöfart, kan den ej på annat sätt utöfvas, än genom billigare frakter
och införskrifna varors pris, samt uppstegrande af våra exporter.
Hvad annars en sådan „politisk handelsstyrka“ beträffar, hvarigenom
ltritikus, och många andra med honom tro de större handelsnationerna
vara i stånd att dämma andra svagares handel och näringar, så är det
efter all min öfvertygelse ett lika så odetermineradt ord, som den af
förra kritikus omtalta independens, som i en fri rörelse stater emellan
aldrig i längden kan vara till, utan äro båda två tjenligast till en
förevändning, då vissa slags författningar skola tagas, — som med god
framgång i flera stater äro nyttjade att stilla medborgares oro öfver sina
dryga sammanskott till få personers uppkomst.
Auktoren till den vackra instruktionen för unge Polsetus talar
der-om § 3 och 4 förträffligen; „ett land“, säger han, „som icke är i någon
handelsgemenskap med andra, ligger lika som bakom en fördämning
emot ett fruktgifvande vatten: öppnas några hål på dammen, så silar
vattnet sig så länge in, till dess det stiger till jemnlik höjd med det,
som är utanför. På lika sätt, då utrikes handeln fått öppning i
landet, inflyter småningom så mycket penningar, till dess de blifva i
samma proportion emot varorna, som i de samhandlande staterna.
Begynner man att genom pumpning och konstiga cisterner införa mera
„21. I anseende till denna sanning säger den i handels- och
hushållsvetenskaperna mycket upplyste herr Fortbonnois: hvar och en nation, som
låter andra idka en sjöfart, den hon sjelf kan drifva, förminskar i samma mån
sin egen verkliga och relativa styrka, till fördel för sina medtäflare i handeln
och hushållningen“.
„22. Hvar och en stat kan, oaktadt den bästa naturliga belägenhet,
svårligen inrätta och underhålla egen sjöfart, då andra stater, hvilka handla
uppå denna, (d. ä. som bortföra dess effekter och tillföra deras utländska
nödtorftsvaror), äro egare af större naturlig styrka, (se andra qvarten af k.
vet. ak. handl. år 1764) och staternas omständigheter äro för öfrigt lika“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
