Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lorna äro deruti så mångfaldiga, att nästan ingen födes i staten, som
icke till något är tjenlig, och när han försökt annat, stadnar han
ändtli-gen qvar på det ställe, [der] han i statskroppen är af försynen inpassad.
Vår arbetshop sysselsättes så mycket i vår tid med bekymmer,,
huru den måtte få lof att nära sig, att de fleste förgäta det
angelägnaste, huru de äro i stånd dertill, då de likväl födas till det förra,,
men böra uppöfvas till det senare. Mången har processat bort sitt
fäderne och möderne, att vinna burskap i en stad, och glömt bort, om
han kan lefva der eller ej, och när han ändtligen kommer in, märker
han, att matsäcken lemnats på vägen, och han med all sin möda ej
hunnit längre fram, än förvärfva sig en rättighet, den han ärft af
na-turen, men nu till äfventyrs näppeligen kan nyttja ett enda år.
Man talar om en myckenhet lättingar, hårfriserare och lösdrifvarer
hvad skall det arma folket annat vara, då hvarje näring och handtverk
är så inspärradt, att det blifver för dem, som utanför äro, ett brott
att arbeta? Kritikus må häremot invända hvad han vill; men både
Englands och Hollands exempel i denna delen bevisa ovedersägligenr
att näringarna utan en så noga rangering, som vi fara efter, bäst och
naturligast reglera sig sjelfva, utan att åstadkomma en sådan villervalla,,
som befaras och i sig sjelf ej annat är än ett tankespöke, [för] att
afhålla folket från deras förskansningar, som vilja sitta allena der inne.
§ 98.
Kritikus tror sin uppgifna tolfte punkt vara i stånd att häfva.
auktors två första och det sista skälet alldeles öfver ända, men då dennar
punkt numera haft samma olycka, lärer auktors anförda skäl emellertid
få stå tills vidare. Man kunde till äfventyrs föreslå en annan politisk
rangordning, något pålitligare än kritici, nemligen att näringarna böra,
i den ordning af staten vårdas, som de äro sjelfva staten nyttiga, —
hvilket icke alltid kan falla på den, som föder största folkhopar.
Om utländingen t. ex. icke ens ville föra till oss någon spanmålr
och våra egna skepp vore dertill otillräckliga, så borde vår egen sjöfart
blifva den allra första på denna rangordning, som bör hjelpas, ehuru
derom aldrig kunde sägas, att den samma föder de största folkhopar
i riket.
Auktors mening kan icke vara, att en sådan generel princip icko
ens skulle gifvas till. Yi läsa den äfven i Sverige, här i Stockholm
uppå riddarhuset: salus populi suprema lex esto. Men han talar
derom, att någon sådan princip icke gifves, som nu vid författningarna i
Europa verkligen allmänt följes, och hvilkendera som helst af dessa
man ock ville antaga, äro de likväl så generela, att den skadligaste
författning äfven försvaras derunder, och vi hafva af dem olyckliga
till-lämpningar i egen och andra stater under ögonen.
Kritikus påstår väl, att man kan positivt säga, hvilkendera
näringen i ett rike ger den största nationala vinsten, — jag torde ock med
honom derom tänka temligen lika, — men innan de lärde, som ännu
äro i tvist om samma sak, sins emellan hunnit blifva ense med oss,
torde någon tid gå ut. Och sedan all denna tvist ändtligen vore de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
