Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anvisning till svar på de magister Chydenius förestälda 14 frågor rörande Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orsaken, hvarföre jag skilt mig från våra store och vältänkande
män, fås tydligen ingen uti §§ 18, 19, 20 och 52.
Den åttonde frågan är allt för lätt besvarad, ty på det citerade
stället anföres väl något utur pjesen kallad: Betydande frågor om
handeln, men utan att deraf taga någon anledning att förkasta
navigations-akten. Om allt i sitt sammanhang taget leder derhän, så är det
sanningens skuld, som bemästrar sig menniskobjertat, så länge det icke
återvänder att vara förnuftigt, men sådant kan omöjligen vara hvarken
dessa frågors eller min skuld.
Mån ett rådande parti i menskligheten kan supponeras så
förnuftigt, att man blott på den grunden bör tro dess tagna författningar
vara förnuftiga, då andra skäl tryta?
Mån hufvudfelet till vexelpartiets förvärrade seder bör
förnämligast sökas i försummelse hos det engelska klereciet, att det icke med
allvar drifvit på sedernas förbättring? eller mån den icke snarare fås
igen i partiets på nationens kostnad förvärfvade stora egodelar, som
öppnat dörren till ett sådant sjelfsvåld? I den förra händelsen måste
man i England hafva bättre och mera nitiska prester på landet än i
städerna, — emedan man märker landtpartiet i måttlighet och kärlek
för fäderneslandet vida öfverträffa det andra, om hvilket herr kritikus
sjelf säger, att det var ombytt och till sinnelaget förderfvadt?
Det är icke så lätt att komma åt ett rådande parti, som hunnit
till förmögenhet. Whigs voro väl en tid stötte utur ministéren, men
aldrig utur väldet öfver nationen, emedan de sutto sjelfve med den
stora regementsdrifijädem, nemligen penningarna, uti sina händer. Och
är det föga mera än en enda ådra, som i så fatta omständigheter
håller engelska friheten vid lif, nemligen att menigheten eger fullt ljus
om parlamentets göromål. Qväfves det, så är friheten med det samma
förlorad.
Tredje stycket i denna fråga behöfver icke ens svar; det fås
igen i § 27, hvarifrån kritikus förmodligen upphemtat sin skrupel.
Men hvarifrån herr kritikus tagit sig anledning att fråga, hvad
jag tror i en sak, den jag ingenting utlåtit mig uti, är svårt att begripa,
nemligen om utländingen skall få lossa sina fartyg i alla svenska
hamnar, förr än der inrättas tullkamrar. Jag har icke nämnt flere, än
här förmodligen finnas med tullkamrar försedde, [och har ej] heller
velat lägga några hinder i vägen för fleras inrättande.
Försnillandet af kronans tull, lurendrejerier och landsköp äro de
vepor *), som ofta svepas om egennyttan, att den icke må sticka
nationen för hårdt uti ögonen.
Att försvara kronans rätt och derigenom qväfva medborgares, är
det samma, som att slagta kon för ett godt sugbens skull. Kronan
är ju för undersåtames, men ingalunda undersåtame för kronans skull.
Kronan i och för sig sjelf är och behöfver ingenting, men det
gifves i alla stater en mer eller mindre omistlig kår menniskor, som
under denna titel måste njuta underhäll af sina medborgare. Ju större
*) Vepa ett i Österbotten och annorstädes vanligt dialektord, hvilket
betyder hölje, täcke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
