Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan nu alltså är hevisadt, att räknevärdet på sedeldalem är
så väl genom bruket som af nöden tvingadt att genom lagar förhöjas,
bör närmare eftersinnas, om dess nedsättande till sitt förra värde
blif-ver möjligt eller icke.
I forna tiders finanshandlingar läser man mycket om sådana
försök, men icke ett enda af någon betydlighet finnes någonstädes hafva
lyckats.
Regenteraa hafva vid slika tillfällen gemenligen vältrat sitt
finansverk utur askan i elden. I synnerhet hafva många sådana prof med
yttersta stränghet blifvit i näst förflutna tidehvarfven gjorda i Sverige.
Konung Karl IX ntgaf i allvarsammaste termer ett plakat, deruti
han vid lifsstraff anbefalde, att en svensk daler eller 4 mark skulle
gälla 32 öre, emot det riksdalem gälde 36 öre, — men helt
förgäf-ves, emedan dalem var 50 procent svagare till sin halt och värde.
Äfvenså blefvo fåfänga försök gjorda under drottning Kristinas
mino-rennitets tid år 1638, och af henne sjelf 1645, och är i synnerhet
kongl. kammarkollegii utlåtande öfver kongl. maj:ts Karl XI:s
infordrade underrättelser om slika devalvationer med myntet, af den 13
Mars 1695, märkligt, då det bland annat heter: „oemotsägligt är fuller
det, att ju bättre mynt, ju större fördel och värde har den, som det
eger; men om det på det projekterade sättet här i riket mera än
annorstädes sig göra låter, att dervid skall hafva bestånd, silfver kunna
införskaffas, och det goda myntet behållas i landet, och man deremot
vara säker för falskt och odugligt mynts insmygande, derom har man
stora skäl, icke allenast att tvifla, utan hålla det absolut för ogörligt.
Framfame tider hafva det utvisat, då i konung Karl IX :s tid svenskt
silfver sattes emot en riksdaler som 22 mot 36, jemnväl i drottning
Kristinas tid 1645, då 48 öre skulle gälla lika emot en riksdaler eller
3 karoliner, som icke kunde bestå i 4 år. Hvad vore väl nu annat
att förvänta, om man till en sådan devalvation skrida skulle?“
Man arbetade hela tiden bortåt derpå, att få 36 öre i jemnlikhet
med en riksdaler specie, men då det ej lyckades, ville man helst att
48 öre skulle gå derför [och] strax derefter, att 52 öre skulle räknas
på en riksdaler, men ingenting hade bestånd, förr än man år 1681
satte myntet i sin naturliga jemnlikhet, och gjorde en riksdaler specie
lika med [en] sexdalers-plåt, eller 64 öre; och att tjenligast komma
från hela villervallan, och ej blanda de olika dalrarne med hvarandra,
fann man på det expedientet att kalla de sämre dalrarne daler
kopparmynt, och dé andra [daler] silfvermynt, — hvilket likväl aldrig
betydde, att den sämre dalem bestod i koppar och den bättre i silfver, ty alla
plåtar stå stämplade till daler silfvermynt, och dalem har ofta varit så
svag i silfver som i koppar. Hvaraf ses, att daler kopparmynt
betecknar egentligen hvarken silfver eller koppar, utan är ett räknevärde,
som i Sverige lämpas på allt mynt, och nyttjas i all handel, fast man
nu vill påstå det samma endast beteckna kopparplåtar, då man, ehvad
det ock skedde med rikets största skada, önskade få sina sedlar efter
lägsta räknevärde i redbarheter förvandlade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
