Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sådan är saken efter mitt begrepp i sin rätta dag betraktad.
Det är långt från mig att vilja tadla eller klandra de författningar,
som äro tagna eller kunna vidtagas, men som saken i stöd på anförda
skäl förekommer mig vara af högsta vigt, hvarigenom hela rikets
välfärd synes svigta lika såsom på en nålsudd, har jag, såsom medborgare
i ett fritt rike, ej kunnat vara tillfredsstäld i mitt samvete, innan jag
fått lägga mina skäl för allmänhetens ögon, hvilka, om de äro
grundade, torde förslaget än af högsta magten kunna vidtagas, och än mera
förbättras af dem, som få nyttja de kunskaper jag ej eger.
Men i annan händelse, och om jag fore vilse, torde dock läsaren
finna, att skälen åtminstone förtjena en grundlig vederläggning bland
ett folk, som sjelft bör känna sina rättigheter, i en tid, då många
andra af bästa välmening älta samma bekymmer inom sig.
Vid ett finansverks reglerande till rikets styrka är en bank-karl,
qua talis, om han ock vore den snällaste och redligaste, intet skicklig,
ty han är blott van att se på bankens intresse; intet en köpman, ty
han syftar på sin egen immediata förmån; intet en kammar-karl, som
blott vill öka kronans inkomster; intet en penningelöntagare, som såge
helst, att kursen vore 24 mark, om det ock kostade alla näringars
undergång, intet en låntagare eller gifvare, ty hvardera har sitt eget
intresse derunder, och allra minst en sedelkapitalist, som drömmer hvar
natt om förvandlingen af sina sedlar till riksdalrar och dnkater.
Här är ett långt större och vidsträcktare ändamål än någotdera
af dessa att vinnas, nemligen alla näringars upplifvande och säkerhet.
Försummas det ännu denna gång, som det beklagligen härtills
vid finansers reglerande plägat hända, och näringarna undertryckas, så
är det förloradt arbete, allt hvad vi vilja hjelpa bank, handel, krona,
embetsmän, löntagare eller sedelkapitalister.
Alla dessa suga sin must utur näringarna och ega utom dem icke
ens bestånd.
Det är ett lätt arbete att skaffa banken och kronan sin rätt, när
man har ett talrikt antal förtjenande arbetare att fördela afgifterna på.
Men hvarföre detta nu är så svårt, kommer just deraf, att bördan
är stor och få skuldror, som skola bära henne. Arbeta vi nu intet med
flit derhän, att skaffa säkerhet äfven för de spädaste näringar, och
deri-genom öka folkhopen, utan genom konstiga operationer öka någras
förmåner och jaga arbetare ut, måste det en gång hända, att lasset för
de öfriga blifver för tungt, så att de antingen digna derunder eller
kasta det ifrån sig, och då får man se, hvad bank och krona vunnit
derpå.
När man alltså har att göra med rikets finanser och vill vinna
ett stort ändamål, måste man åsidosätta alla de andra, om man ej
genom bisaker skall förlora det hufvudsakligaste.
Min mening är dock ingalunda, att kronans och embetsmäns rätt
får vårdslösas. Men sådant hör till kronans finanser. De äro hvar
för sig vigtiga ämnen, och torde af kammar-, ekonomi-, stats- och
be-villnings-deputationerna utarbetas, och hafva intet med rikets finans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
