Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af skriften der skråämbeten på olika tider blifvit olika ansedda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En skrift under titel: Orsakerna till svenska folkets
utflyttning, har gifvit anledning till en annan, der svenska
skråordningarna på olika tider blifvit olika ansedda, hvaruti auktor
söker att försvara dessa inrättningar såsom nödiga och nyttiga. Olika
begrepp förorsaka olika öfvertygelser, och igenom med- och motskäls
tydliga anförande, utsökes sanningen.
Hufvudsumman af ett folks frihet består uti görligaste
bibehållandet af de rättigheter, naturen alla menniskor lika tillagt. Ju mera denna
lika rättighet hos en och hvar skyddas och bibehålies, desto friare är
en nation och tvärt om.
Frihet att uti sitt anletes svett få, enligt snille och begär, söka
föda och utkomst är den ömmaste och största rätt naturen menniskan
förlänt, bör följakteligen uti ett fritt samhälle, — derest ej lagar göras
för någras, utan för ens och hvars välgång, — ömmast vårdas och
handhafvas och bör ej utan synnerligaste nödvändighet och tydligaste
allmänna nytta inskränkas eller kufvas.
Allra minst kunna svenske män tåla någon onödig inskränkning
uti näringsgrenarne, då de ifrån tiggaren intill rådsherren födas med
den likaste rättighet att genom skicklighet och förtjenst förvärfva
em-beten och hedersposter; ty lika som ingen riddersman igenom födseln
nödvändigt kan tillvälla sig dessa förmåner, så är ock ingen torpareson
igenom någon lag derifrån utesluten. Svenska historien intill
närvarande tid visar många exempel på dem, som ifrån stoftet stigit upp
till höghet och ära. Bönder och fattiga hafva i första och andra
generationen sett sina barn bekläda generals-, öfverste-, biskops-,
domare-och andra embeten; de ega än i denna dag full rättighet att hoppas
det samma. Adeliga privilegierna tillägga en adelsman endast då
företrädet, när han med lika skicklighet förenar lika förtjenst.
Alla menniskor vända sig så naturligen efter friheten, som
mag-neten åt norden; största frihet ger mesta utrymme för hoppet,
(menni-skans käraste goda), retar följaktligen mest menniskans begär. Ega
nu svenska män uppå tjenste- och embetsbanan den friaste utsigt, det
oinskränktaste hopp och den likaste rättighet, — hvad under, att de
storma ditåt i fall dem möta hinder och stängsel uppå näringsvägen ?
Finnas sådana hinder och inskränkningar, hvad är då billigare,
än att ett fritt folk dem efterser, och ifall de till statens
vidmagthål-lande ej äro oundgängeliga, dem upphäfver och kullkastar.
Här blifver alltså frågan:
l:o Om svenska skråinrättnmgaraa äro tvång?
2:o Om detta tvånget år till hela statens upprätthållande
nödvändigt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
