Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg ställda fråga: Huruvida lanthandel för ett rike i gemen är nyttig eller skadlig, och i hvad mån den bidrager till industrins upplifvande eller aftagande? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om bergslagens oundvikliga undergång, om ej handeln der blefve ståld
i sin förra frihet, hvilket ock till bergslagens räddning denna gången
lyckades, och gick jernpriset åter upp till sitt naturliga värde.
Men vid 1723 års riksdag gjordes ett nytt anspråk på
expediternas föijagande utur bergslagen, hvilket väl med mycket eftertryck
emotsades, i synnerhet af herr assessor Svedenborg, som igenom ett
allvarsamt memorial af den 13 April 1723 i högsta måtto deremot
protesterade och spådde allt det, som sedan verkligen hände. Men detta
oakta dt blefvo expediteme utdömde, utan att mera någonsin få inblanda
sig i denna rörelse, och det med den olyckliga verkan, att jernpriset
1725 strax böljade att falla och på fem års tid gick neder hela 10
daler på skeppundet, och stod vid detta underpris å 36 eller 40
daler hela 20 åren, utan att man ville höra någon föreställning om den
forna frihetens vinnande, då man ändtligen hellre antog ett
palliativ-medel än det rätta, i det man följde herr kommerserådet och riddaren
Nordencrantz’ idé med inrättningen af ett jemkontor.
§ 11.
’Sådana exempel, så påtagliga bevis, borde redan öfvertyga hvar
svensk man om landthandelns stora nytta för riket, och snart verka en
lossning på de band, som i långliga tider fängslat den svenska
idogheten, om icke monopoliska satser och fördomar dels blifvit hos oss
insupne med modersmjölken, dels ock underhölles genom egennyttiga
afsigter, att med ett slags envåldsmagt kunna i vissa societeter trycka
prisen på landtmannavaror till egen vinning, och det i skygd af rikets
lagar.
Just dessa societeter hafva vi att tacka för alla de förderfligaste
monopolier, som ett kopparkompani, tjäru-, salt-, jera- och
vexelkon-tor till en oräknelig förlust för riket kunnat åstadkomma. De hafva
äfven utaf samma grund, med sin uppå lagstiftande magten verkande
styrka, i flere sekler arbetat på inskränkningar uti landthandeln, allt
under ett lysande namn att bringa handeln i ordning, till rikets (men
förstå deras egen) nytta, genom hvilket allt de likväl med våld hastat
ofta på egen, men alltid rikets undergång. Och försäkrar jag, att hvar*
ken det bästa svar på vitterhets- och vetenskapssällskapets fråga, eller
några skäl här kunna gifva egennyttan någon öfvertygelse, om ej stora
regenter med sina kloka ministrar taga sjelfva saken i öfvervägande
och för frihetens skuld våga det yttersta, till sina undersåtars
räddning, såsom det nyligen, till deras konungs eviga ära, måste ske i
Frankrike *).
§ 12.
Och det är alldeles visst, att om alla våra inskränkningslagary
hade blifvit till pricka efterlefda, vore äfven rikets närvarande folk-
*) När detta skrefs, var Turgot ännu ej fallen, eller frihetspåbudet
återkalladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
