Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så upphftfver den ock med det samma de starkaste driffjädrar till dygd
hos båda två. Husböndeme behöfva efter denna nya plan icke frukta,
att de åt hösten skola blifva utan folk; derföre blifva deras passioner
emot sina legohjon tygellösa, hvilka uti tjenstefolkets frihet förr egde
en stark, en för menskligheten nödig hållhake; och tjenstehjonen, som
då på en gång förlorat all uppmuntran till idoghet och dygd, blifva
nedslagne, trälaktige och förtviflade. De njuta i denna författning ingen
uppmuntran till idoghet, ty allt deras bemödande blir blott en skyldighet,
som icke förbättrar deras vilkor en hårsmån, och den sista att helst
få söka sig en dygdig husbonde, blir dem ändtligen hår afskuren, då
den late och liderlige kan pocka sig till samma förmåner som den
villige, — om ej husbönders godtycke åter skall blifva rådande, under
den rubrik, att husbonden ju kan löna sin tjenare, som han förtjent,
då åter den faststälda lönen får ett helt annat utseende, (nemligen det
högsta, som husbonden skall gifva tjenstehjonen, är den i taxan
faststälda lönen, men väl må han gifva derunder, så litet honom behagar,
under den förevändning, att tjenaren ej har gjort rätt för mera), och
då blifver förtrycket dubbelt. Men annars lönar det sig icke att vara
trogen och flitig. Lotten afgör hans öde, och blinda ödet skall med
våld qväfva hans begär efter lycksalighet.
Af så lågt trampade själar kan icke väntas någon politisk dygd,
då karbasen måste bli nästan den enda drif-kraften till hans flit och
trohet, enahanda med dem, som nyttjas för de oförnuftiga djuren. Du
säger: der finnes ock beklagligen ingen moralitet hos dem. Jag
svarar: den kan ock icke finnas, der alla grunder dertill så ögonskenligen
kastas öfver ända.
§ 10.
Sedan vi nu således uti det föregående jemfört hufvudsatserna,
i den påtänkta, och så hårdt utkräfda tjenstehjonsordningen med
men-niskoslägtets allmänna rättigheter, så låt oss nu, min läsare, ömsa vår
ställning och betrakta denna tråldoms-byggnad ifrån en annan sida,
nemligen: huruvida den kan finnas (Sfverensstämmande med rikets och dess
inbyggares sannskyldiga intresse ? — en måttstock, med hvilken våra
politiska författningar i synnerhet skola jemföras, och derefter dömas c
för antagliga eller icke. Men härvid hör jag strax i början erinra, att
vi ej få stå detta vårt granskningsämne för nära, då vi, inblandade i
små enskilda förmåner och olägenheter, icke kunna fatta sakens all»
männa ställning och sammanhang, ej heller för långt borta derifrån,
der hela sammansättningen förlorar sig i våra ögon i en hlind skugga.
Det är just på denna sidan af saken, som en stor del
husbönder af alla stånd möta mig med en allmän klagan: „riket måste ju gå
under genom tjenstefolkets sjelfsvåld och öfverdåd, och genom deras
ofantligen uppstegrade löner; icke får man tjenstefolk, icke arbeta de
med flit, och icke kan det bära sig för en landthushållare att betala
så stora löner; rikets jord måste således falla i linda, inga uppodlingar
kunna påtänkas, och egame måste gå ifrån sina egendomar; en sådan
enskildas förlust måste blifva allmänhetens och ändtligen hela rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
