Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp ifrån 9 daler k. m. till 18 daler; hvarigenom tjenstehjonen, i fall
taxorna 1739 varit de allra billigaste, förlorat halfva sin årslön,
emedan författningarna deruti ännu icke finnas i ringaste måtto ändrade
efter det af vår store konung för evärdeliga tider faststälda värdet på
riksdalera; jag vill allenast visa, att de i sig sjelfva ej kunna blifva
annat än obilliga. Ty såsom en och samma vara står i ett och samma
län till ett helt olika pris, så har ock enahanda arbete ett helt olika
värde på olika ställen. I ena socknen, der många utvägar gifvas till
förtjenst, stiga dagspenningen och arbetslöner högt emot de andra, der
lägenheter tryta att förtjena; och vi hafva den tydligaste erfarenhet
i händerna derpå, att i en och samma socken i Finland skiljer
dagspenningens naturliga värde inemot hundrade procent. Huru billigt
kan då ett stadgadt värde läggas uppå arbetet öfver hela länet?
Vidare måste en obillighet uppkomma derigenom, att förtjenstema
icke äro på alla ställen alla tider lika. Den ena socknen till exempel,
som förtjenar med skeppsbyggeri af sin skog, har i några år, då
fartyg väl betalas, en förträfflig förtjenst, och kan derföre betala åt sina
drängar höga årslöner, det kunna icke de andra; men när den
pen-ningeådran stadnar, eller socknens skog blir uthuggen, förfaller
dagspenningen, och med detsamma arbetarens årslön, under hvilken tid en
annan sockens afsalu-varor kunna stiga i pris, och på lika sätt
uppdyrka arbetslönerna till någon tid. Hvad billighet kunna då faststälda
årslöner hafva i så beskaffade omständigheter? Eller huru nyttiga
kunna de blifva för riket? Om det vore möjligt, att låga taxor vid
sådana fall skulle hållas, verkade sådant en ofelbar flyttning utur
landet, att hos våra grannar söka sig en bättre utkomst.
Men den skada vissa årslöner tillfoga riket och dess undersåtar
i gemen, genom qväfvande af arbetsdriften, är, ehuru för en tanklös
menighet minst synbar, dock i längden den mest känbara. Den satsen,
att betala lika pris för en god och oduglig vara, såsom den är i sig
sjelf i högsta måtto obillig, så är ock dess verkan handgriplig att
försämra varan, och bringa den närmast till alldeles qjduglig. Samma
verkan af faststälda årslöner för tjenstefolket är ock påtaglig. Då flit
och åhåga ej få någon belöning, eller, det som mera är, vid hårdt
vite förbjudas att lönas, kan den samma i det samfund, der sådana
lagar efterlefvas, aldrig finnas, än mindre uppdrifvas till någon höjd.
Saken är i det föregående § 8 tydligen ådagalagd; jag vill på detta
ställe allenast beklaga vårt rike för följderna deraf. Hvad är då
arbete utan drift? en hemlig sömnsjuka. Hvad är drift utan
uppmuntran och belöning? En dårskap att arbeta och fikas utan ändamål;
att göra sig gäckad af den dålige arbetaren, som i sömn och lätja,
idoghet till förtret, samlar lika skördar med den flitige. Må man då
icke hisna att se i våra författningar denna idoghetens belöning på det
kraftigaste från äldre tider till baka vara förebygd, och huru den
lagstiftande magten redan öfver hundrade år sysselsatt sig att qväfva
svenske arbetarens drift, blott för att gynna husbönder med låga
årslöner för sitt tjenstefolk.
Det synes aldrig på handelsbalanser, huru mycket riket förlorat
härigenom, men förlusten måste blifva odräglig. I denna och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
