Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörer svenske män till, att äfven i denna delen arbeta på samma stora
ändamål. Om Sverige icke allt framgent skall arbeta i vanmagt och
fattigdom på inbyggare, så böra vi vara omtänkta på kraftiga medel,
att hjelpa vårt fädernesland. När vi finna, att vår vanmagt består i
brist på arbetande inbyggare, så är det handgripligt, att vi måste vara
omtänkta på plantskolor af menniskor, icke egentligen genom
inrättningar af många barnhus, då erfarenheten i hela Europa lärt, att få
barn af dem komma rätteligen staten till gagns, då största delen van*
trifs i trängsel och osund luft, dö bort eller blifva lastfulla
medborgare, än mindre genom befordrande af otukt, hvarigenom en del
förtära sig i laster, med föga folkökning och utan vård om sina barn,
andra sönderslita sina äktenskapsband, till sina barns obotliga förlust
i sin uppfostran, utan genom befordran af kristliga äktenskap hos
arbetare. Men frågan blir: huru bör det ske? Genom frihet, så att
öfverheten återställer naturens fribref arbetame i händer, som dem
härtills genom tj enstehjonsstadgarna blifvit beröfvadt.
Efter min oförgripliga tanke borde allmänheten först få en helt
annan förklaring öfver ordet lösdrifvare, nemligen, att dermed inga
andra förstås, än friska och arbetsföra tiggare, som ej idas förtjena sig
födan, men att alla de, som ärligen sörjde för sig och de sina, borde,
ehuru de vore, antingen i torp, backstugor eller inhyseshjon, nu och
evärdeligen tagas i kongl. maj:ts synnerliga hägn och försvar, så att
ingen, eho han vara må, egde magt, att tvinga dem till soldater,
båtsmän, salpetersjudare eller i årstjenst, när de godvilligt ej funne sig
dervid. Demäst borde dem gifvas vid handen, huru kongl. maj:t
an-såge drängars och pigors och andra lösa arbetares giftermål för lika
så nyttiga, och för riket förmånliga, som hemmansbrukares, och att
kongl. maj:t, till att så mycket mera befordra dem, såsom en
uppmuntran frisäger dem från 1, 2 eller 3 års krono-utlagor, så snart de med
betyg vid mantalsskrifningen bevisa sig hafva trädt i äktenskap innan
någondera af dem fylt 30 år, hvilket giftermåls premium till en
början kunde fastställas på 10 år, icke derföre, som skulle icke folket i
sin frihet, utan belöningar, tänka på giftermål, utan att så mycket
snarare utrota gamla fördomar om lösa arbetares dårskap att gifta sig.
Derjemte borde de ega försäkran, att ej allenast med vederbörligt
tillstånd få bo och bygga på alla kronoparker, utan äfven njuta kongl.
maj:ts nådiga hägn, hvarest de helst med enskilda jordegare kunde
öfverenskomma, att få uppsätta sig torp och backstugor, eller ock bo
inhyses hos någon hemmansbrukare; och ändtligen, såsom det
hufvud-sakligaste, att de egde fullkomlig frihet, att försörja sig och de sina
med hvad slags arbete och slöjd, utom krögeri, de sjelfva ville idka,
utan någon inskränkning.
Genom en sådan författning, men ej annars, knnde friheten i min
tanke återställas våra arbetare, och detta är efter mitt begrepp den
naturliga grundritning till en högst nödig plantskola för vårt tjenstefolk.
Här egde vår store och välgörande konung ett välsignadt utrymme, att
efter sitt ömma hjertelag vederqvicka och upplifva dem af sina trogna
undersåtar, som annars, för långt stadda från tronen, sällan hinna få
känsla af den derpå lysande solens värma. Här är ämne till ett stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
