Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dygdiga menniskor af dem, som vi tro oss sjelfva vara. Eller hvad
tycker du? är det icke hårdt för menskligheten, att de för sin usla
uppfostran skola ännu uslare handteras?
Betrakta vi dem åter såsom nyttiga, ja i högsta måtto
oumbärliga medborgare, och jemföra hvad rätt en medborgare tillhörer, och
hvad man nu i sina orimliga förslag vill tilldela dem, ser saken
hask-lig ut: man vill icke just alldeles till namnet göra tjenstefolket till
lif-egna på Lifländska viset, men till gagnet nästan det samma; man vet
ej sjelf väl, hurudan man vill hafva den nya tjenstehjons-ordningen,
men mycket vill och tror man med den skall uträttas. Man vill att
konungen skall skaffa alla husbönder tillräckligt tjenstehjon, der
tjenste-hjon dock ej finnas: att konungen skall styra deras sjelfsvåld och lätja,
då likväl husbönderne i den förra tjenstehjons-stadgan ega fullt lof
att för tjenstehjonets fel och försummelse börja sin rättegång med dem
ab executione, en magt den konungen likväl aldrig eger eller vill ega
öfver någon af sina undersåtar, och — det som underligast är, —
när deras hugg och slag, som de nyttjat på sitt folk året omkring
naturligtvis börjar emellan Larsmessa och Michaelismessa att osa illa,
så vilja de äfven, att konungen skall genom författningar drifva det
bort och göra den grymme och vildsinte husbonden lika älskad med
den milde och saktmodige, att de begge lika lätt få tjenstehjon, (som
dock blifver en ren omöjlighet och tillika högsta obillighet för den
milde husbonden, som då skulle nödgas sakna sin rätta, sin väl förtjenta
belöning att få välja folk, då de andra äro nära att få ingen i sin
tjenst).
Ändtligen vill man ock, att vår nådige konung skall fastställa
en viss årslön för tjenstehjon, sådan att den aldrig saknade
verkställighet, som likväl är i sig sjelft högst obilligt, qväfver all idoghet och
smakar af träldom.
Oskäliga djur, till exempel hästar, som nyttjas i vår tjenst,
säljas jn till ganska olika priser efter sin storlek, styrka, öfhing och
ålder ifrån 2 till 100 riksdaler stycket; samma olikheter blifva vi varse
hos tjenstehjon, den ena gör knappt rätt för maten, en annan eger
drift, förstånd och krafter att göra två gånger så mycket, som en
medelmåttig arbetare; skola de då båda få lika lön? det är ju orimligt.
Ett illa betänkt eller ock allt för egennyttigt infall las jag här om
dagen för vissa årslöner, att kronan äfven hafver för sina högre och
lägre tjenstemän faststälda vissa årliga löner, hvarför icke då äfven
för tjenstehjon en? Men den som skref detta, tänkte ej så långt, att
vid alla embetsmäns löner finnes den motvigt för deras frihet, att de
ej behöfva söka den eller ock kunna de taga afsked; och få
tjenste-hjoneD behålla samma frihet, så må man stadga årslöner så låga man
vill, utan rubbning i deras Mhet, men tages denna motvigt bort, hafva
de med det samma förlorat sin frihet. En slagtare, en bagare hafva
sina taxor, som dock ej annat äro än följder af sammansättningar, men
de äro föränderlige efter tider och omständigheter. Embeten få för
sina magistrater visa hvad för dem blifver möjligt och omöjligt; de
kunna ock influera ofta på taxorna, och ändtligen, om de icke ens gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
