Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strax nedanför säger han, att vår allemådigste konung ej lärer
tillåta den arbetande hopen förvandlas från menniskor till djur.
Menar han dermed en naturlig förvandling, så blifver den icke mindre
för någon regent i verlden omöjlig, än den är vår milde konung
ovärdig. Men menar han dermed en moralisk förvandling, att ifrån
arhetande menniskor blifva lata som djuren, så kontradicerar han helt
tydligen sig sjelf, då han på andra sidan säger om djuren: „ser man
på foglame under himmelen, fiskame i vattnet och djuren på marken,
så röras de alla efter sina naturliga lagar; hvarför skall då menniskan
från arbete vara frikänd?“ Att igenom lätjan blifva ett djur och med
djurens flit bevisa vår skyldighet att arbeta, måste vara en
kontradik-tion, som åter blir herr lagmannens egen.
Till samma klass hör äfven den utlåtelse på andra sidan, att
„konungen under fribref skulle låta plantera lösdrifvare och lättingar,
af hvilken hop sedan i en hast skulle utspridas i alla rikets vinklar
och vrår ett odygdigt parti, som skulle hugga sig fäste till bolstäder
än här, än der“. Stanna nu min läsare, och se på sammanhanget i
denna mening: konungen skulle först plantera lösdrifvare och lättingar
i en hop. Månne de med fribrefvet ej skulle planteras omkring hela
riket? Herr lagmannen säger nej, utan att de vore i en hop; och
sedan han således fått dem i en hop, påstår han, att de skulle utspridas
i alla rikets vinklar och vrår, och denna utspridning, säger han, skulle
ske i en hast. Jag för min del, och utan tvifvel hela allmänheten,
längtade att få veta, först hvarest denna hop (utan tvifvel af 80,000
man) blefve planterad? och sedan humledes den i en hast blefve
utspridd i hela riket? Det blefve formidable och forcerade marcher
för lättingar, då de skulle hinna i en hast till alla rikets vinklar och
vrår. Ändtligen heter det i samma mening, att detta odygdiga parti
skulle hugga sig fäste till bolstäder. Jag frågar min läsare: är det
svenska? Att hugga sig fast vid en ting, kan förstås och tålas; men
att hugga sig fäste till bolstäder är ingen idé, hvarken i lag- eller
kammarstil, i vitterlek eller enfaldig svenska. Hvad är det då? Jo t
rent af ingenting; men det låter ändock stort.
Men det är ej nog härmed, min läsare. Här finnes ännu mera
af samma slags sladder, fast det ej hörer till saken. På tredje sidan
heter det: „så snart skriket upphörde, (nemligen om vexelkurs,
pen-ningevärde och mynt), ändade sig allt gräl med en helig tystnad“.
Det är så mycket sagdt: när skriket upphör, så blifver det tyst. Det
är i sig sjelft en allt för svag tanke: när barnet vänder igen att skrika*
så är det tyst, eller ännu kortare: nihil dicere multis verbis. Men låtom
oss ännu upprepa denna märkeliga mening, i sammanhang med det
följande. „Så snart skriket npphörde, ändade sig allt gräl med en helig
tystnad. Riksdalera kom, kursen satte sig“, etc. Han säger först, att
skrik och allt gräl upphörde, sedan kom riksdalera, och derpå satte
sig kursen; men det var icke sant, ty grälet hörde icke förr upp
och allmänna missnöjet, förr än specie mynt kom; då först, men ej
förr kom den heliga tystnaden, som herr lagmannen omtalar. Han
säger ock, att kursen satte sig; dervid stannade han åter för osanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
