Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svara menniskorätten. Men min herre må ej tro, att anfallen skrämma
mig: det är just dem jag längtat efter, så högt, att jag i mitt
koncept, som än ligger hos herr sekreteraren och riddaren Fougt, utföste
en belöning af egna medel för den, som starkast kunde vederlägga
dessa mina tankar om tjenstehjon, hvilken jag dock vid tryckningen
af djupaste vördnad för min höga öfverhet, som i det samma uppgaf
detta granlaga ämne till riksens höglofliga ständers utlåtande, nödgades
indraga.
Så skall sanningen ändteligen uppklarna och menskligheten
hedrande tänkesätt segra bland medborgare.
Min herre vill inbilla sig och andra, att jag antingen skrifvit emot
bättre vetande, eller ock att på min ort vore beskedligare tjenstefolk
än annorstädes, — det jag till mina landsmäns heder gerna önskade
vara sant, — men uti ingendera har herr Epilogus träffat sanningen, ty
hvad det förra angår, så bör min lilla skrift öfvertyga läsaren, att jag
skrifvit min hjertans mening, och hvad det senare beträffar, bör jag upplysa
min herr kritikus, att det icke ens går an att hafva afseende på en hop
mer eller mindre lastfulla menniskor i en eller annan provins, när man
talar om menniskors rättigheter i gemen, vare sig husbönders eller
tjenste-hjons. Man bör då veta, att alla äro af naturen förderfvade och benägna
till det som ondt är, men att igenom en kristlig uppfostran och
dyg-delära goda finnas ibland dem båda, men ock beklagligen lastfulla.
Man bör se sakerna i sitt sammanhang, att man ej så ifrar emot de så
kallade menniskoförstörare, att en argsint husbonde under denna titel
kan såra oskulden när han vill, trampa menniskorätten under fötterna,
förstöra ett lyckligt samfunds styrka, och alldeles hindra dess tillväxt.
Är min herre okunnig om nästan hela Europas i senare tider
mildrade tänkesätt om brott och straff? Känner han icke vår af hela
verlden beundrade konungs storverk att afskaffa alla torturer, att
förstöra alla pinorum i hela riket, att göra alla delatorer förhatliga, alla
extra domstolar och summariska processer ohörda bland sina lyckliga
och fria undersåtar? Måste icke menskligheten rysa vid åtanken af
hvad ofta högsta oskulden lidit genom dem i vårt och andra riken,
under samma namn att vara menniskoförstörare? Har min herre icke
läst kongl. maj-.ts propositioner om minskning af dödsstraff, om
moraliteten i lagen och preskription i brottmål med flera? Känner min
herre icke ens igen den tid han lefver uti, de ädla tänkesätt, som
hedra vår ålder, och den frihetssol, som lyser på svenska tronen?
Huru passar nu min herres eller dess mentors äskade tukthus, tillsatte
nya basare på hvart ställe, och den summariska processen för dem af
rikets tjenstehjon, som af min herre eller sina husbönder få namn af
bestar? Jag frågar, huru passar allt detta in uti vår milde, vår vise
konungs ärorika regering? Sådana författningar kunde ej annat än
vanhedra de mörkaste tidehvarfven i gamla svenska historien.
Men nu närmare till sjelfva beskyllningarna emot mig. Jag
an-gripes af herr Epilogus med gröfsta tillmälen, att hafva nyttjat falska
anledningar till min skrift, att beljuga folk och lägga uppenbar
osanning till grund för min bok, då jag säger, att man påstått författnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
