Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med våld af egaren, eller satt sjelf värdet derpå. Alla sina behof se
vi kronan hafva under vår visa regents styrelse upphandlat genom
auktioner. I de näst förflutna tider följdes icke heller vid utredningar
hen* kritici maxim, ty några största entreprenörer af kronans behof
sattes i utredningskommissionen och taxerade der sjelfva kronan för
sina varor och ackorderade frakterna för hela transporten. Huru kan
då lagligheten bevisas af det förfarande, att kronan tager sina behof
af undersåtar med våld? Jo, i nödfall. Men kan sådant kallas
lagligt? då är kronan, eller hvem helst det vara må, exlex. Ja, säger
man, här är ock högsta nödfall med legofolks löner. Jag svarar: detta
blifver för långt nödfall. Bet har nu redan varat i 40 år allt sedan
1739, och ännu är nöden lika stor och måste allt framgent kontinuera,
så länge man just genom detta tvång årligen ökar nöden; och dessa
ringaste inbyggare i staten måste således, emot hvad andra undersåtar
äro, vara evärdeligen i mistning af en fri disposition öfver sin egendom.
Kan sådant kallas lagligt?
Men än mera. Kronan supponeras betala efter gångbart pris,
det ju ofta är ganska olika. Får köparen eller säljaren utnämna det?
Eller den som eger befalla öfver min egendom, eger han icke efter
samma § i suveränitetslagen att äfven sätta pris på den, allt under
den mycket billiga rubrik, att förekomma egenvillig stegring?
Att göra liknelsen billig, supponerar herr kritikus, att kronan
betalar sina behof efter gångbart pris. Yälan, vilja husbönderna göra
så åt sina tjenare, så behöfves ingen taxa; den gör då sig sjelf och
blifver i olika tider och på olika orter alltid olika, såsom ett
span-målspris, och kan derför genom någon lag aldrig med billighet stadgas.
Jag försvarar, min herr kritikus, aldrig legofolkets sjelfsvåld,
vårdslöshet och lätja, men det påstår jag: de äro icke sjelfva allena
vållande dertill: vi, som husbönder och matmödrar, få äfven lof att
taga nog stor del deruti, men de hjelpas, Gudi klagadt, ej genom
lagar. Herr kritikus tror, att legohjonen mera skadat husbönder, än
husbönder tjenstehjon; Gud vet! Icke lära väl de husbönder vara allt
för många, som neka sina tjenare mat om lön, det rörer allenast
kroppen; men hvad de sakna i daglig tillsyn, i förståndig handledning, i
öm och kärleksfull bestraffning och i nödig uppmuntran, och hvad de
uppretas genom mångens otidigheter, och förderfvas af många
husbönders lastfulla efterdömen, torde vara långt större skada för
tjenstehjo-nen både i tid och evighet, än hvad vi genom deras vårdslöshet lida.
Sådana omständigheter äro värda all vår uppmärksamhet, och böra
förmå oss att tänka mera ömt om dessa våra medmenniskor.
Herr kritikus uppmuntrar mig såsom prest att straffa laster.
Den påminnelsen är ganska god. Men hvarför gör han det
förebråelsevis? Har han hört, att jag försummat sådant? Är det så, så säg
rent ut! I den delen förebrår mig icke mitt samvete, att jag ej
bjuder till; sådant är min hufvudsyssla, men icke passade det in uti min
pièce om tjenstehjonens rätt. Icke egnar oss att med förebråelser
släcka vår harm på olika tänkande medborgare. Ega vi icke såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
