Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenii till Göteborgs Kongl. Vetenskaps och Vitterhets Samhälle insända sjelfbiografi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
at man eij finge skrifwa något i det som rörde staten, hwaröfwer jag
i mitt sinne högeligen förtörnades, emedan i dessa få ord redan war
alt medgifwit, hwad twångets och hemlighetens wänner kunde begära,
och afsade mig all befattning därmed. Han beklagade at saken war
ganska öm, och fant motstånd, men bad mig då sielf skrifwa i egit
namn, som jag tyckte, det jag och gjorde, och ingaf dett i alla Stånd,
hwartil likwäl en wärdig Ledamot H:r Lectorn Kraftman lånte sitt namn,
utan at weta från hwilcken hand det kommit.
Ständerna remitterade detta ärende om Tryckfriheten til Stora
Deputation, at i et särskilt utskott utarbetas, hwaruti jag äfwen tillika
med H:r Arch: B: Mennander och då Probsten nu Biskopen Forsenius
woro ledamöter af wårt Stånd. Saken indeltes i twänne särskilta
stycken, dett första skulle urskilja hwad som wore låfligit att trycka
och hwad olåfligit, det andra om Censuren eller domstolen där saken
skulle skärskådas. I den förra woro alla Ledamöterna eniga, men i
den sednare icke så. Om skrif- och Tryckfriheten blifwer en frihetens
grundpelare i alla Regeringar där den skyddas, Om de flästa Sweriges
olyckor i de näst förflutna tider leda sin uprinnelse ifrån mörker och
wüfarelse, så är wärdt för efterwärlden, at känna de små tilfälligheter
hwarigenom den hos oss liksom genom ett lyckskott af Försynen
blif-wit skänckt åt Swea Inbyggare: Anecdoter som annors aldrig kunde
hinna i wåra häfda tecknares händer.
Jag såg tydeligen at den widsträktaste frihet i ämnen at skrifwa
om, betydde ingen ting, så länge des tillämpning skulle bero af en
enda Persons det är Censors godtycke, den antingen ett Rådande
partie eller Ministere eller Regent skulle kunna bemästra sig, därföre war
jag fast i den satsen at få Censuren i alla politiska mål aldeles
häf-wen; men min influence på de största och uplystaste ledamöterna war
ganska ringa. Jag wände mig därföre til Deputerade af Borgare- och
Bonda Stånden, och förmådde dem at aldeles göra ett med mig.
Genom mina Gynnare wärkade jag och på Probsten H:r Biskop Forsenius,
at han äfwen försäkrade at wara emot censuren: Frågan war förut
i Utskottet wäkt, och låg på bordet, wed nästa sammanträdet wäktes
frågan ånyo af H:r Borgmästaren Miltopæus, som begärade höra där
öfwer Censoris Libr: H:r Stats Secret: Oelreichs utlåtande, som bäst
kände censurens nytta och olägenheter. Herr Oelreich hwilcken eij
såsom ledamot, utan för uplysnings skull hade säte i Utskottet talade
först med behag huru högst angelägen Skrif- och Tryck friheten war,
men ansåg icke des mindre för betänckeligit, at lämna de utkommande
arbeten aldeleles [sic] utan censur, han trodde, at censor borde genom
en alfwarsam instruction händerna bindas, at icke efter godtycke hindra
Auctorema ifrån sina arbetens utgifwande, men fruchtade för ett
tygellöst raseri i bokpressen, om Censuren skulle aldeles af skaffas.
Däremot kunde jag eij annat än berömma H:r Stats Secreterens stora
för-tjenster uti Censuren, som släpt til Nationen så mycket lius fram för
alla andra som beklädt detta Ämbete i Swerige, men wisade tillika
äf-wentyret för Nation och friheten af et sådant förmynderskap, som snart
kunde råka i owärdigare händer, och tilstyrckte honom at med Mabott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
