Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gullvivskrans, från vilken dröp en smal vattenbäck, så att kritan
inte ville »ta». Och på katedern hängde syrenerna
huvudet. Vi hade alla, dagen till ära, krusat håret så intensivt,
att vi mer eller mindre liknade ljusa infödingar; här och där
lyste en väldig sidenrosett, som höll en alltför vild peruk i
styr. Bästa sommarklänningen var man naturligtvis skrudad i.
Föreståndarinnan var ett enda, värdigt leende. Schismer,
tårar, anmärkningar och varningar hade aldrig existerat.
Vem som helst hade rätt att tränga sig in i de
överfyllda, överhettade klassrummen och lyssna till våra
förskrämda examensprov. Ärkebiskop Sundberg, som nästan
alltid hedrade skolan med ett besök den dagen, skrämde oss
ohyggligt med sin suveräna, satiriska uppsyn. Jag minns en
gång, då det var så trångt, att han satt nästan på mina
fötter, där jag hade ytterpulpeten åt fönstret under en
ohygglig tysk lektion. Dagen var smältande het, och jag fick
många frågor. Tyska grammatikan har nu aldrig varit min
pet child, och sällan har väl de stackars verben blivit så
fantastiskt konjugerade. Som i en dimmig dröm såg jag den
höge prelatens brett leende mun, för var gång jag yttrade
någon ny dumhet. Jag antar, att jag fick underbetyg, ty
det hörde liksom till pjäsen.
En karakteristisk episod från skolan har fast sig i mitt
minne. Vi hade samma lärarinna i kristendom och
handarbete. Under handarbetstimmarna lästes högt;
moraliserande, uppfostrande böcker. Men en dag voro vi utan lektyr.
Lärarinnan, den gamla fröken B. (hon var faktiskt gammal)
med sin chinjong och sina glasögon, bakom vilka ett par
skarpa blå ögon sågo ut över klassen, kemiskt fria från
humor och förståelse, vände sig till mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
