Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skoltiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro åren uppe i Övre Slottsgatan 2 huvudsakligen fyllda av
sol och glädje.
Farbror Claes Annerstedt, skallig, mager, försedd med
röda polisonger och glasögon, var visserligen en äldre ungkarl,
ibland knarrig och butter, men i botten godhjärtad och
välmenande, strängt upptagen av sitt biblioteks- och
författararbete. För vår obändiga livslust stod han ofta som »busen».
Men när jag nu tänker på det vansinniga leverne vi förde i
matsalen strax utanför hans arbetsrum, förstår jag inte, att
han inte blev spritt galen. En gång brast det i alla fall.
Han kom rusande ut som skjuten ur en kanon och bara slog
i hopen. Vi störtade som ett skott upp i övre våningen,
där ingen var hemma just då. Han efter – i nattrock och
tofflor. Jag kröp ner på golvet bakom Gösta Tamm, men
farbror Claes hade visst föresatt sig, att ge just mig en
ordentlig uppsträckning. Han ansträngde sig att nå mig med
en reell örfil. Då hörde jag Gösta Tamm helt ridderligt
utbrista:
»Farbror Claes! Man slår inte en kvinna!»
Aldrig hade jag drömt om, att få höra så stolta och
förnämliga ord från en skolpojkes läppar. Från den stunden
betraktade jag honom som en fullständig Lohengrin. Farbror
Claes blev faktiskt en smula slokörad och traskade iväg ner
igen, medan vi, något skamfilade, började någon stillsammare
lek i en annan del av huset.
Det hade ju onekligen sina sidor för oss, ungdomar, att
alltid censureras av en så lärd och sträng vetenskapsman som
Claes Annerstedt. Det svåraste var, att han inte hade någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
