Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppväxtåren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle jag vilja beteckna vårt hemliv som dramatiskt – ibland
t. o. m. nästan väl mycket så till att verka förmånligt på ett
uppväxande släktes nerver. Men – där det finns djupa
skuggor, finns det också starkt ljus. Och säkert är, att de
många solljusa och harmoniska stunder – och tider – vi
upplevde i hemmet, voro fyllda av en stor andlig rikedom.
Kanske äro konstnärligt anlagda personligheter mindre än
andra människor begåvade med den själv- och samhällsbevarande
egenskap, som kallas självkontroll. Där det finns
litet för mycket på ett håll, uppstår ju vanligen brist på ett
annat. Och, som Emerson så sant säger: »Everything in
life you must pay for». Säkert är, att denna egenskap,
som är en så storartad hjälp för samlivet, var ett absolut
okänt medel inom vår familj. Ibland frestas jag nästan att
tro, att självkontroll är en modärn produkt, direkt importerad
från England. Människorna av i dag tyckas faktiskt besitta
en ganska god portion av den egenskapen. Eller beror människornas
liksom rädsla för att delge något av sitt innersta
med någorlunda livliga uttryck – vare sig det gäller klander
eller uppmuntran – särskilt det senare – helt enkelt på
frånvaron av intensiva och spontana känslor?
Faktum är, att vi voro alla mycket både intensiva och
spontana – två farliga egenskaper i ett litet, och i många
avseenden bornerat, samhälle. Kommer därtill en okuvlig
fallenhet för humor. Ja, då står man sig bra!
De stunder, som för mitt minne stå allra ljusast under
mina uppväxtår voro, då det gjordes musik. Då glömde en
var sig själv och gick upp i den stora helheten, lycklig att
få medverka – eller lyssna. Min äldste bror, Carl Göran,
började spela violin vid elva år, och den gamle professor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
