- Project Runeberg -  Från Fyrisån till Capris klippor /
85

(1931) Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förändringar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag sköta mig efter alla konstens regler, liggande i en
hängmatta i den härliga barrskogen. Det var en varm och
underbar sommar – av det där slaget, som fanns i den gamla,
goda tiden, med strålande sol i dagar och veckor och en
värme, som stärkte och gjorde gott. Vi rodde ganska
mycket ute på fjärden och hade en del trevliga tillställningar
tillsammans med våra grannar, kapten Littorins från Uppsala
med två döttrar och sonen Christer, och baron Mauritz
Wrangel med sin norska friherrinna, född Rehbinder, och deras
båda barn, Herman och Lily. Där var födelsedags- och
namnsdagskalas, utklädningar och picknicker – riktigt en
äkta svensk, gammalmodig och förtjusande sommarferie.
Sommarens clou var dock, då två stora monitor-båtar ankrade
strax utanför Furusund – den ena hette John Ericson – och
som min far kände kommendanten, blevo vi bjudna ombord.
Min mor och jag hämtades i en av flottans skeppsbåtar och
roddes dit över. Officerarna voro artiga och trevliga, och en
massa läckerheter stodo framdukade på akterdäcket. Det
högtidligaste var dock, att jag blev rodd ensam tillbaka till
Furusund strax innan solnedgången, insvept i en
officerskappa, med fyra bålde sjömän vid årorna och en officer vid
rodret. Jag minns ännu, att han var mycket ung och såg
mycket bra ut. Han var nog mitt första svärmeri – i alla
händelser ett av de första!

När vi på hösten kommo tillbaka till Uppsala, efter att
jag gjort en resa med min mor till Westerlund i Enköping
och förklarats alldeles frisk, fick jag vara ute så mycket jag
ville oeh längre fram på vintern åka både skridsko och kälke.
»Och jag lät mig det inte sägas två gånger», som det står
i de gamla barnberättelserna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/caprikli/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free